Percy Barnevik håller högt tempo i sin kamp mot fattigdomen i världen. De som trodde det var en dagslända för att göra sig populär, tog fel. Nu tar han vara på varje timma för att med organisationen Hand in Hand skapa jobb åt fattiga människor runt om i världen. Trots sviktande hälsa.
Varje dag är viktig för att lyfta människor, främst kvinnor, ur fattigdom genom att skapa jobb. Det enda han ångrar efter sin skandalomsusade pension är att han betalade tillbaks tiotals miljoner. De pengarna hade kommit till god användning nu. Många fler direktörer borde tänka så medmänskligt, i stället för att girigt krama miljonerna för eget bruk.
200 dollar att skapa ett jobb
Barnevik har ett räkneexempel som väcker förundran och hopp. Att den extrema fattigdomen för en miljard människor idag skulle kunna vara utrotad inom tio år.
Så här: Efter tio års erfarenhet vet han att det kostar i snitt 200 dollar att skapa ett jobb. Med förutsättningen att varje jobb försörjer några familjemedlemmar. Det skulle kosta totalt 50 miljarder dollar. På tio år blir det fem miljarder dollar per år. Det är bara fem procent av världens samlade bistånd. Man kan förstå frustrationen över det kravlösa biståndet. Men hur är det med allt annat som biståndet innehåller: demokrati, rättigheter, utbildning, hälsa?
Det kan komma som en naturlig följd, menar han. Den egna försörjningen är alltid grundläggande. Då har man råd att skicka barnen till skola. Då har man ork att engagera sig i sitt samhälle. Då växer självkänslan.
Fattigdomen är ett gissel i världen som riskerar att förstärkas. Två faktorer kräver analys och moget övervägande: urbaniseringen och ålderspyramiden.
I städernas slumområden
Urbaniseringen sker med en rasande fart. Nu bor över hälften av världens befolkning i städer. Människor söker sig dit för nya möjligheter. Men hamnar ofta i ny och värre fattigdom i städernas slumområden där de sociala problemen växer.
Så skapas frustration, våld och kriminalitet. Upploppen i Londonområdet nyligen är exempel på detta. Man noterar knappast några upplopp i byar på landsbygden.
Ålderspyramiden kommer att förändras radikalt under innevarande sekel. Andelen äldre ökar dramatiskt. Om fyrtio år är var tredje människa i Europa över 60 år. I övriga världen var fjärde, utom i Afrika där det går långsammare. Samtidigt minskar barnafödandet. Allt färre skall alltså försörja allt fler. Aktuella siffror för världen visar att idag går det 8,3 arbetare per person över 65 år. År 2050 är siffran fyra och år 2100 är det bara 2,7 arbetare som skall se till att den äldre befolkningen kan leva ett hyggligt liv. Världen står inför stora utmaningar, inte bara klimatproblem och sviktande naturtillgångar.
Därför krävs kreativt tänkande och nya lösningar för kommande generationers väl och ve. Medmänskliga och omtänksamma människor med näringslivsbakgrund, till exempel.
Hur kan världens ledare och etablerade internationella institutioner få ändan ur vagnen för att istället ta ett annat tåg mot framtiden?