Fattigungar och rikemansbarn
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Som argument för varför barnbidraget skall behållas i formen som ett generellt bidrag utan inkomstbeprövning framfördes huvudsakligen ståndpunkterna att ett inkomstbeprövat bidrag skulle skapa "fattigungar" och att det skulle inverka negativt på sysselsättningen då deltidsarbetande föräldrar skulle avstå från att gå upp i tid i fall då de därmed hamnade över inkomstgränsen och barnbidraget föll bort.
Att en inkomstbeprövning av barnbidraget skulle skapa "fattigungar" är kortsiktigt då dagens system skapar "rikemansbarn" i de familjer där man inte behöver pengarna utan istället sätter in dem på ett konto till barnen tills de blir stora. Alla föräldrar har inte samma förutsättningar, således har inte alla barn det heller. Lågt räknat; 1000 kronor i månaden i 18 år blir 216 000 kronor att kvittera ut på artonårsdagen. Plus ränta. Inte en dålig födelsedagspresent från staten. Vad gäller gränsen för när barnbidrag skall utgå omnämndes årsinkomsten 240 000 kronor eller 20 000 kronor i månaden. Det välfärdssystem som har byggts upp under de gångna decennierna, sannolikt i all välmening och i många avseenden ändamålsenligt och humant, har också skapat en situation där det i vissa avseende har blivit mer ekonomiskt försvarbart att leva på bidrag än att försörja sig genom arbete. I detta avseende har moderaterna rätt, arbete skall löna sig. Alltid. Att ha ett bidragssystem som hindrar människor från att arbeta är kontraproduktivt och inte samhällsnyttigt så givetvis måste det säkerställas att dagens bidragssystem inte föder en sådan utveckling, men det handlar om arbetsmoral och inte enbart bidragspolitik.
Alla mynt har två sidor, även dem som utgör barnbidraget. En barnbidragsreform med innebörden att rätten till nämnda bidrag skall inkomstbeprövas har varit föremål för politiska diskussioner förr. Detta är en sådan fråga som återkommer på den politiska agendan med jämna mellanrum. Kanske för att det faktiskt sticker i folks ögon att staten ger bidrag till familjer som inte behöver det. Eftersom vi alla är olika kommer någon millimeterrättvisa aldrig att kunna uppnås. Tanken, att man genom barnbidraget skall kunna säkerställa en viss jämlikhet mellan landets barn är god men det finns inget som faktiskt garanterar att det syftet uppnås. Precis som det finns familjer där barnbidraget sätts undan till dess att barnen är myndiga finns det familjer där barnbidraget går till att finansiera föräldrarnas missbruk. Det närmsta det skulle gå att komma millimeterrättvisa skulle måhända vara om staten satte in motsvarande summa till alla barn på ett konto att utkvitteras mot uppvisande av legitimation på 18 års-dagen. En tanke för solig och grön utopi men inte verkligheten.
Rent teoretiskt är det märkligt med ett bidragssystem där staten ger pengar till alla, även dem som inte behöver det. Det kommer aldrig att med absolut visshet gå att säkerställa att barnbidraget faktiskt kommer barnen till handa. Är det då inte bättre att göra ett inkomstbeprövat "föräldrarbidrag" istället. Så kan vi tvista om huruvida det finns "fattigföräldrar" och "rikemansföräldrar" istället och hålla barnen utanför diskussionen. I jämlikhetens namn.