Ja, det må jag säga. Nu drog Lars Jonsson iväg åt helt galet håll. Hans förvåning är inget mot min förvåning över reflexionerna på det jag skrev om solenergin.
Här gör Lars Jonsson en höna av en fjäder. Eller, bättre uttryckt med tanke på fågelkonstnären, gör en gråtrut av en fjäder.
Att med intresse konstatera att Kina satsar kraftigt på solenergi är inte det samma som att omfatta en diktatur. Var och en som läst mig på denna sida vet att jag ständigt återkommer till demokratins värden, vikten av att kämpa för och vara rädd om demokratin, att ständigt utveckla den ibland tröga demokratin. Jag brukar hävda att folkmakt förr eller senare störtar diktatorerna från sina piedestaler. Det kommer också att ske i Kina.
Det som bekymrar mig är att Lars Jonsson, något förvånande, tillhör klimatförnekarnas skara. Som anser att växthuseffekten överskattas trots massiva fakta från en internationell forskarkår som arbetat i FN:s klimatpanel.
Men jag respekterar förstås att Lars Jonsson har sin åsikt. Det är ofta bra att ifrågasätta för att därmed tvinga fram vassare argument. Men vi borde kunna vara överens om att utsläpp från förbränning av fossila bränslen - i kraftverk och med bilismen - utöver koldioxidutsläpp också orsakar miljöföroreningar av värsta slag. Inte minst drabbas barn som har näsan i avgashöjd.
Vad sedan gäller växthuseffekten för 250 miljoner år sedan så spelar det kanske mindre roll vad som orsakade den än att den faktiskt inträffade och fick förfärande följder för det biologiska livet. Jag vill för egen del inte att något liknande skall drabba mina efterföljande generationer.
Till slut tycks vi ändå vara överens om att demokrati är bra, att solen är bra och, vill jag väl hoppas, att kamp mot miljöföroreningar är bra.