Fel att isolera Nordkorea
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nordkorea är ett utfattigt kommunistland i Asien vars bisarra ledare ännu inte kravlat sig upp ur kalla krigets skyttegravar. Landet skulle vara totalt bortglömt, vore det inte för att diktatorn Kim Jong Il då och då gjorde sig påmind genom att framkalla en liten världskris.
Ena dagen har Nordkorea skaffat sig kärnvapen, som dock ingen fått se och vars existens kan ifrågasättas. Nästa dag har landet utvecklat missiler som kan nå ända till Alaska.
Vill ha hjälp att förslava
Kim Jong Il trängtar efter världens uppmärksamhet och erkännande, men kanske framför allt efter hjälp som kan hålla hans 23 miljoner förslavade medborgare nödtorftigt vid livet. Och föda en stående armé på över en miljon man.
Det sista är världen naturligt nog inte så benägen att hjälpa till med, samtidigt som man inte vill låta miljoner människor svälta ihjäl.
Gå hårt åt utpressaren Kim Jong Il fungerar inte. Han sitter nämligen på ett trumfkort, och det är varken påstådda kärnvapen eller några halvfärdiga missiler.
Han har Sydkoreas huvudstad inom skotthåll för sitt konventionella artilleri och kan ställa till med fruktansvärd förödelse i Seoul och andra delar av Sydkorea, innan man får stopp på honom.
Inte heller finns det några militära resurser till hands för att ge sig på Nordkorea. USA kan knappt hålla näsan ovanför vattnet i Irak, och väljarna skulle inte acceptera att USA kastar sig in i ännu ett illa genomtänkt krigsäventyr.
Bakbundna händer
Den hårda linjen stöds inte heller av Kina, som sitter på sitter på ett berg av amerikanska dollar och bara behöver hosta för att skrämma livet ur investerarna. Det vill kineserna å andra sidan inte göra, så beroende som de själva blivit av att kapitalismen fungerar utan störningar.
Alla sitter kort sagt med bakbundna händer, och säkerhetsrådet kan inte göra mycket annat än att uttala sin oro.
Vad ska man då göra åt Nordkorea? Behöver något göras över huvud taget? Jo, något behöver göras, om inte för missilernas skull så för nordkoreanernas. Det är oförsvarligt att människor lever under så miserabla förhållanden på 2000-talet, materiellt och när det gäller mänskliga rättigheter.
Effektivast är troligen "det kinesiska spåret": Att utveckla handeln med Nordkorea och försöka dra in landet i den globala ekonomin.
Faktum är att det finns krafter igång även i Nordkorea för att bryta den ekonomiska isoleringen, som både är påtvingad och självvald, framför allt bland teknokrater. Kim Jong Il besökte nyligen en ekonomisk frizon i Kina.
Ökad öppenhet
På kort sikt finns naturligtvis risken att en sådan politik ökar Nordkoreas möjligheter att stärka sin militära kapacitet och utveckla nya vapen. En sådan utveckling motverkas dock av den ökade öppenhet som följer av ekonomiskt samarbete.
Vad är för övrigt alternativet? Sanktioner förvärrar situationen för den lidande befolkningen och ökar ledarnas paranoia. Man kan inte bortse från att de senare också styrs av fruktan.
Därför vore det bra om USA lovade att inte angripa Nordkorea, kanske rentav slöt formell fred med landet. Kostar inte mycket, eftersom ett preventivt angrepp på Nordkorea ändå är uteslutet.
Men skulle kanske lugna ledarna i Pyongyang och bädda för ökat ekonomiskt samarbete och andra positiva åtgärder.