Fel efternamn hinder för jobb!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Och att alla skall ha samma möjligheter till arbete och utbildning.
I ett så civiliserat land som Sverige förväntar man sig ju absolut att så skall vara fallet, men hur ser verkligheten ut?! Helt annorlunda!
De får aldrig chansen
I vårt Sverige behandlas människor illa, stängs ute från arbetsmarknaden. Inte på grund av att de på något vis misskött sig, utan för att de helt enkelt inte är etniska svenskar!
De får aldrig chansen att visa att de jobbar lika bra som oss andra, som haft "turen" att födas med i familjer med svenska efternamn.
Deras efternamn klingar annorlunda och vi människor tycks tyvärr ofta hysa en enorm rädsla för det som är okänt och/eller annorlunda.
Vi vågar inte anställa en person vars efternamn inte är Ericsson, Svensson eller för all del Nyman, trots att dessa människor är minst lika duktiga på att sköta en maskin, packa varor eller framställa en forskningsrapport.
En nära vän till mig är född och uppvuxen i Libanon och har ett efternamn som låter allt annat än svenskt.
Felfri svenska
Han har här i Sverige läst en flera år lång utbildning till astrofysiker. Han gick ut från utbildningen med fina betyg och talar och skriver svenska felfritt.
Ändå märker han gång på gång hur han väljs bort.
Till en tjänst med ett flertal sökande kallas alla till intervju utom han. Än i denna dag har han aldrig erbjudits ett jobb i den bransch han är tänkt att verka.
Detta beror inte på att han kan mindre om astrofysik eller att han har dålig attityd, tvärtom.
Det beror på att hans efternamn är annorlunda och därför är han automatiskt dömd till försämrade möjligheter på arbetsmarknaden. Skall det vara så?
Jag vill leva i ett Sverige där människor behandlas lika, oavsett varifrån de kommer.
Det är den kunskap och lämplighet man besitter för arbetet, som skall avgöra var man jobbar eller utbildar sig, inte efternamn eller hemland!
I internationella sammanhang har Sverige ett relativt gott anseende vad gäller jämlikhet och integration, men jag anser att vi fortfarande har lång väg kvar att gå.
Vårt samhälle är inte jämlikt eller integrerat så länge människor systematiskt diskrimineras bara för att deras efternamn inte låter tillräckligt svenska.
Måste våga släppa in
Det här är en fråga om människovärde, vi kan inte hålla på och snacka vitt och brett om att alla människor är lika mycket värda och skall ha samma möjligheter, och sedan lämna det därhän.
Vi måste förverkliga det jämlika samhället där alla, oavsett ursprung har samma chanser!
Vi måste våga släppa in människor från andra länder och på allvar visa att vi tycker att de har rätt till samma möjligheter som alla vi andra!