Samförstånd är ett fint ord i de flesta kulturer med någon form av folkligt inflytande på offentligt beslutsfattande - politik.
Det råder brett samförstånd om att något är fel på Sverige. Varför skulle vi annars få en Saudiaffär?
Men ännu mer fel skulle det vara på Saudiarabien.
Dess regim är, heter det, en brutal diktatur, värre än det mesta. Här förtrycks undersåtarna och militär sänds in i grannen Bahrein för att stödja den sunnimuslimska regimen mot krav på frihet.
Jämförelsevis milt är det när hyckleri och dubbelmoral tillvitas de svenska politiker som 2005, med ett samarbetsavtal med Saudiarabien, satte den sten i rullning som deras efterträdare sedan inte kunde hejda, hövligt men bestämt.
Eftersom den tidigare socialdemokratiska och den nuvarande regeringen delar ansvaret borde det finnas förutsättningar för samsyn om hur en upprepning ska undvikas.
Kraven härom är tydliga, Helgeandsholmen.
I Sydöstran, en socialdemokratisk tidning, skriver Hans Bülow om hur socialdemokratin haft svårt med den moraliska kompassriktningen när det gäller till vem man säljer vapen.
I moderata Smålandsposten skriver Martin Tunström om att det i "Moderaterna finns ett djupt strukturellt underskott av etisk diskussion när det gäller synen på krigsmateriel".
Sveriges utmaning är alltså hur vi ska främja vår moral och samtidigt främja jobb i och exportinkomster försvarsindustri.
Men kanske bör vi även granska vår syn på Saudiarabien, i av många ofta beskrivet som en värsting bland diktaturer.
I Sveriges Radios program Ring P 1, "yttrandefrihet i dess riktiga mening", enligt SR, hördes 30 mars en etnisk svensk som övergått till islam, bott sju år i Saudiarabien och studerat islam. Han sade att regimen där bara sysslar med att försöka bygga islam.
Vilket alltså inkluderar dess tolkning av vad sharia, islamisk lag, innebär, som dödsstraff, stympning, kvinnoförtryck.
I Sverige må denne man framstå som en särling. Det är han också i stora delar av det som brukar räknas till islams värld.
Det är allmängods att dess regim har som främsta mål att bevara makten för en synnerligen stor storfamilj. Och när det gäller hyckleri och dubbelmoral slår man Sveriges politiker.
Men det finns också en acceptans, som inte bara har med oljan att göra.
Som herre över islams heligaste platser ger regimen muslimer på vallfärd god service.
Och i internationell politik har Saudiarabien genom åren och olika kriser överlag uppträtt ansvarsfullt och återhållsamt. Inblandningen i Bahrein är tills vidare att betrakta som ett undantag.
Brutal diktatur, ja kanske det. Men det kunde ha varit värre!
Visst, att påpeka detta kan kallas ansvarslös relativisering. Men det är likafullt sant.