Fel samarbete kan straffa sig
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Valrörelsen var märkbart oengagerad. Eftersom det ledande kristdemokratiska partiet suttit tillsammans med socialdemokraterna i regeringsställning blev det egentligen aldrig någon fart på valkampanjen. Till det har naturligtvis även Merkels lågmälda profil och den ledande socialdemokraten Frank-Walter Steinmeiers grå framtoning bidragit. Men avgörande har sannolikt samlingsregeringen varit. På valresultatet märks det tydligt, regeringspartierna backade samtidigt som de tre partierna utanför regeringen gick kraftigt fram.
Väljarna straffade kristdemokraterna och partiet gjorde sitt sämsta val på de 60 år som gått sedan första fria valet i Tyskland efter andra världskriget. Likafullt får Tyskland en borgerlig regering när kristdemokratiska CDU och systerpartiet CSU från Bayern går i allians med liberala FDP som gick starkt framåt.
Det innebär att krispolitiken nu svänger och får en tydligare högerprofil. Från kristdemokraterna varnar man FDP för att kräva för långtgående förändringar, men hur mycket som är rent spel för gallerierna är svårt säga. Resultatet kan knappast bli annat än en delvis omlagd kurs. På sikt innebär det ökade motsättningar mellan huvudmotståndarna i politiken, vilket sannolikt kommer att minska utrymmet för småpartierna vid sidan av Kristdemokraterna och Socialdemokraterna.
På vänsterplanen var det fråga om en väljarsvångrem på regeringspartiet socialdemokraterna. Istället blev det en rejäl framgång för vänsterpartiet Die Linke (Vänstern). Partiet är arvtagare till det forna förtryckarpartiet i öst och att det nu etablerat sig som en kraft i hela Tyskland är därför lite oroande.
Att det kunnat ske beror mycket på den avhoppade tidigare toppsocialdemokraten Oskar Lafontaine, som givit partiet både legitimitet och ett känt ansikte. En icke försumbar orsak finns sannolikt också att finna i det faktumet att när socialdemokratin samarbetar över blockgränsen måste vänsterväljare gå mer till vänster för att visa sitt missnöje. Utvecklingen på både höger- och vänstersidan har med andra ord varit något liknande, väljarna har rört sig bort från mitten och mot tydligare alternativ.
Erfarenheten från Tysklands samlingsregering har beröringspunkter med såväl Norge som Österrike. Om inte de etablerade partierna samarbetar med nya extrempartier tvingas dessa inte till ansvar och kan växa sig stora och slå undan benen för blocket där de finns.
Hur det blir med den saken får framtiden utvisa. I det närmaste ser det ut att bli relativt snabba regeringsförhandlingar. Det torde vara ett stalltips att redan till återföreningsdagen den 9 november har Tyskland en ny borgerlig regering.