Feministfrågan är en av vinterns stora debattfrågor. Först ut var modiga Belinda Olsson med sina TV-program ”Fittstim – min kamp”. Nytt bränsle bidrog ett antal domar med som innebar att männen blev frikända för våldtäkter; kvinnorna hade inte protesterat tillräckligt.
Och häromveckan debatterades varför Nour El-Refai (den kvinnliga programledaren i årets Melodifestival) inte hade rakat sig i armhålorna, utan TV-tittarna fick se hennes hårbeklädnad, på bästa sändningstid. Vilken skandal!
I lördags blev Svensk Näringsliv nye ordförande Jens Spendrup intervjuad i radion. Han säger rakt ut att förklaringen till att det i stor utsträckning saknas kvinnor i börsbolagens styrelser är att kvinnorna saknar tillräckligt kompetens.
En rejäl örfil
Alltså alla kompetenta kvinnor är redan upptagna, och några ytterligare finns inte att hämta. En rejäl örfil till Sveriges kvinnor. Han gillar inte begrepp som slutar på ”ism”. När han gick i skolan var ”kommunism” och ”socialism” populära bland ungdomarna. Sedan dess gillar han inte ord med ”ism”.
Därför tycker han inte om ordet ”feminism”. Det verkar inte finnas något överflöd av kompetens hos den mannen. Tala om att kasta sten och sitta i glashus!
Under årtionden vet vi att kvinnorna, trots högre utbildning, har lägre lön än männen för jämförbara jobb. Trots allt fagert tal, grinar verkligheten mot kvinnorna, de verkar aldrig komma ifatt.
Vi har dessutom en stark könsuppdelad arbetsmarknad. Kvinnorna väljer i stor utsträckning yrken inom vår gemensamma sektor, där löneläget generellt är lägre än inom manligt dominerade yrken. Det handlar om stora grupper där behövliga lönelyft får finansieras med skatteintäkter. Små möjligheter till omfördelningar inom de kommunerna sektorerna. Samhällets ”uppskattning” blir att deras pension blir lägre än männens.
Klarsyn och skärpa
Den person som aldrig verkar förtröttas i debatten om de icke jämställda lönerna är Gudrun Schyman. I årtionde har hon varit den ledande politiker som med klarsyn och skärpa visat på orättvisorna.
En av mina kvinnliga arbetskamrater var på en utbildning i Kalmar. På sin lunchrast gick hon ut och strosade runt en stund. Hon hamnade på ett torgmöte med Gudrun Schyman. Vi kom att träffas på färjan hem och jag frågade hur Kalmarutbildningen avlöpt.
Två minuter handlade om de nyvunna kunskaperna och tio minuter om torgmötet. ”Hon talade direkt till mig. Allt hon sa var precis det jag själv upplevt och tänkt. Jag har aldrig varit med i ett parti, men nu ska jag bli medlem och rösta på FI”.
Under Almedalsveckorna har Schyman politisk show på Donners plats. Hon kan som få andra politiker fånga en publik. Slagkraftig, sarkastisk, humor och en hög igenkänningsfaktor. Fångar alltid storpublik den stund hon framträder. Det är nog så att FI står och faller med fenomenet Gudrun Schyman.
Samma möjligheter
Som socialdemokrat vill jag ha ett samhälle där män och kvinnor ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Att vara feminist innebär att jag politiskt och i vardagen vill komma närmare ett jämställt samhälle. Feministdebatten handlar om grundläggande rättvise- och jämställdhetsfrågor, frågor jag hela mitt liv engagerat mig i.