Med de tänkvärda orden, fördomar formas i vardagen, tonar dokumentärfilmen "Palme" ut. Bara Olof Palmes röst vibrerar i mörkret. Långsamt, avvaktande reser sig publiken i den fullsatta Sudersandsbiografen på Fårö efter världspremiären.
Skjuten på öppen gata
Tysta går vi ut i den mörka ruggiga höstkvällen. Vandrar hemåt, var och en till sitt med sina tankar. Nattens sömn avbryts av vakenperioder där minnesbilder tränger sig fram.
"Det är något konstigt på TV". Min mor gläntar försiktigt på sovrumsdörren tidigt den 1 mars 1986.
"Va", svarar jag halvt i dvala.
"Det är så konstigt på TV, något med Palme:"
Snabbt får jag på mig morgonrocken, skyndar ner, sätter mig i den gamla soffan i föräldrahemmet. Ser in i TV:n. Snart får jag klart för mig att Sveriges statsminister Olof Palme är död. Mördad. Skjuten på öppen gata i Stockholm efter ett biobesök. Tyst sätter sig min mor bredvid mig. Vi håller varandra i hand. Några veckor senare sitter jag i en annan soffa och ser begravningen i TV. När kortegen svänger upp och kistan kommer i närbild med sina röda rosor kommer gråten. Det känns som om något går sönder de veckorna i mars 1986.
Ett ombonat samhälle skakades i sina grundvalar. Starka ord kanske, men så upplevdes det av många. En personlig tro på det goda samhället grumlades av tvivel. Folkhemsskutan gick på grund.
Idéer kan inte dödas
En stark bild från denna marsmånad är den unga Anna Lindh med sina stora uggleglasögon, när hon talar vid minnesstunden i Statshuset i Stockholm. Påminner om att människor kan dödas, men aldrig idéer.
16 år senare mördas också hon och Sverige stannar åter upp i chock. Folkhemmet får sig ännu en törn. Likafullt kan idéerna om solidaritet och rättvisa aldrig dödas. De finns i människors sinnen och i människors längtan. Tron på ett medmänskligt samhälle där alla får plats och får utvecklas.
Att just dessa idéer är så provocerande är gåtfullt. Raden av goda, karismatiska ledare som vill förändra världen och förbättra för mänskligheten är lång. Men döden lurar på dem som driver denna övertyglelse: Mahatma Gandhi, John F Kennedy, Martin Luther King. I år påminns och berörs vi av Raul Wallenbergs öde.
En påminnelse om Palmes liv och verk behövs i vår tid. Filmen visar så tydligt politikens möjligheter, nationellt och internationellt.
Politiker av Palmes kaliber
Men den kunde tydligare ha belyst Palmes roll i det framväxande Välfärdssverige under 50- och 60-talen. Tillsammans med Tage Erlander var han i hög grad en av arkitekterna och en engagerad, idérik och otålig pådrivare.
Palme styrdes av att solidaritet och rättvisa krävs för fred. Att ett litet land kan spela en roll i världen genom att ta tydlig och aktiv ställnig för alla folks frihet. Att världen går att förändra. Och att fördomar måste motas i grind.
Det är långt mellan politiker av Palmes kaliber, det blir uppenbart i vår tid.