Sex säljer som bekant, och därför är det inte konstigt att filmen Call Girl har varit omdebatterad långt innan den haft premiär.
Filmen handlar om den så kallade Geijeraffären på 1970-talet. Det är en historia som inte bara innehåller sex, utan även makt, spioner, korrupta politiker och ädla journalister och poliser. För en filmskapare borde det därför inte ha varit svårt att väva en spännande berättelse utifrån verkliga händelser.
Men uppenbarligen räckte inte verkligheten till. För i filmen Call Girl är det inte justitieministern, utan statsministern som pekas ut för att ha köpt sex, dessutom av minderåriga.
Statsminister vid tiden var Olof Palme. Han blev visserligen delaktig i Geijeraffären eftersom han försökte mörka vad som hänt. Men däremot har det aldrig framkommit några relevanta fakta som pekar mot att Palme själv skulle ha varit inblandad i själva prostitutionshärvan.
Tvärt om intygar även Palmes motståndare i affären, som professor Leif GW Persson, att beskyllningarna är strunt, och att Palmes namn inte var aktuellt då det hela begav sig.
Till den bilden ska läggas att flera författare genom åren har försökt att koppla Palme till olika kvinnoaffärer. Men ingen har lyckats få fram några övertygande bevis. Då Palme inte jobbade verkar han ha föredragit familjeliv.
Dessutom är den dominerande bilden från människor som tjänstgjorde runt Palme att han privat var en mycket hygglig och omtänksam person. I det politiska spelat kunde han vara hård, på gränsen till hänsynslös. Men i förhållandet till vanliga människor visade han inte den sidan. Allt vi vet om Olof Palme pekar mot att han inte skulle hamna i en situation som antyds i filmen.
Filmens regiöser Mikael Marcimain säger till TT-spektra att han "tycker att konsten måste få vara fri och ta inspiration ur verkliga livet." Marcimain poängterar vidare att det är tittarna som gör sina associationer och karaktärerna beskrivs som de gör för att få rätt totalitet.
För att komma från någon som utmålar oskyldig människa som pedofil och sexköpare är det ganska luddiga svar.
Leif GW Persson har en annan teori. När Aftonbladet frågar honom om varför filmskaparna hänger ut Olof Palme svarar han: "Det är en jävla bra reklam, och kommer säkert leda till att 100 000 fler människor går och tittar på filmen".
Ingen torde anklaga Leif GW Persson för att ha fel i den analysen.
Olof Palme var en omstridd politiker i en ganska dyster tid. Han gjorde många val som i dag anses felaktiga och moraliskt klandervärda. Om någon på ett seriöst sätt vill skildra maktfullkomligheten och korruptionen som uppstod kring Palmes sätt att sköta regeringen ligger den möjligheten helt öppen.
Men att beskylla människan Olof Palme för karaktärsbrister han inte hade, och för handlingar inget tyder på att han begått är fel. Men vissa människor gör visst vad som helst för pengar.