I gårdagens GA fortsatte diskussionen om rökförbud på uteserveringar som blossat upp den senaste veckan. Folkhälsomyndigheten undersöker för tillfället effekterna av passiv rökning och kommer i höst med förslag på åtgärder. En av de tillfrågade benämnde förslaget som det dummaste han hört i hela sitt liv, jag är benägen att hålla med honom. Någonstans måste vi dra gränsen för vad samhället ska lägga sig i och hur långt klåfingrigheten ska nå. Självklart ska det vara upp till restaurangägarna att avgöra om de vill tillåta rökning och upp till individen själv att avgöra om han eller hon vill röka. Finns det en opinion av restaurangens gäster som är mot rökning är det rimligt att de förbjuder eller åtminstone delar upp serveringen.
Jag reagerar särskilt på att debattören menar att staten inte gör tillräckligt för att begränsa skadorna från rökning. Jag anser att en höjning med över 50 procent av skatten på cigaretter på 8 år med bud på mer är en rejäl insats. Endast skatten på ett paket cigaretter är nu över 28 kr. Utöver det läggs stora summor på informationskampanjer. Jag tror ärligt inte att någon vuxen människa röker utan vetskapen att det är dåligt för deras hälsa. Prioriteten måste vara att försöka förmå ungdomar att inte börja röka och där kommer det nyligen klubbade tobaksdirektivet att reglera en hel del. Exempelvis kommer mentolcigaretter och smala cigaretter att försvinna.
I stället för att ytterligare begränsa människors frihet måste fokus ligga på att underlätta för mindre skadliga alternativ till rökning. För det första bör ytterligare skattehöjningar på snus som är oskäligt högt beskattat undvikas. För det andra bör vägen till marknaden för elektroniska cigaretter förenklas och tillgängligheten säkerställas. En klassificering av elektroniska cigaretter som läkemedel riskerar leda till att de får säljas endast på apotek och att onödigt hårda prövningar och tester leder till ett dyrare alternativ till cigaretter. Rökning på uteserveringar handlar precis som mycket annat om sunt förnuft. Självklart måste de som röker ta hänsyn till sin omgivning och precis som i andra sammanhang måste den som känner sig störd kunna be rökaren att fimpa. Vi ska vara glada för att andelen av befolkningen som röker fortsätter att minska och nu är nere under 10 procent. Men det är ett val som måste förbehållas folk själva och inte samhället. Det vi ska göra är att främja eller snarare sluta motarbeta de mer hälsosamma alternativen.