Finlands debatt om säkerheten
Foto: ANDERS WIKLUND
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vänsteroppositionen hade anklagat försvarsminister Jyri Häkämies, samlingspartiet (moderaterna), för att skapa förvirring om Finlands utrikespolitiska linje. 6 september höll Häkämies i Washington ett tal i vilket han förklarade att Finland visserligen ligger i ett lugnt hörn av världen men med sitt geografiska läge har tre stora säkerhetspolitiska utmaningar: "Ryssland, Ryssland, och Ryssland."
"Kontrollkommission" är i Finland ett ord med särskild klang. Så kallades det organ i Helsingfors som Stalin utsåg sin tilltänkte efterträdare Andrej Zjdanov att leda. Uppgiften var att övervaka att Finland följde villkoren i avtalet som förde Finland ut ur andra världskriget. Finlands frihet hotades, en upprepning av vinterkriget 1939, då Stalin ville göra en sovjetrepublik av landet.
Vanhanen ville kanske med ordet kontrollkommission återge den aktuella debatten om Finlands relation till Ryssland sansade proportioner.
I sitt tal inför tankesmedjan Center for Strategic and International Studies använde Häkämies ordet "challenge", utmaning, apropå Ryssland. I dagsläget, med stor oro i väst för vart Ryssland är på väg, kan "challenge" uppfattas som liktydigt med "hot". Att Ryssland skulle vara ett "hot" var dock precis vad Häkämies avvisade. Ryssland är inte bara en utmaning utan även en möjlighet, sade han, och det finns för Finland inget alternativ till att försöka göra Ryssland till en ansvarskännande partner.
Men i Finlands inrikespolitiska situation, där socialdemokraterna i våras gjorde sitt sämsta val sedan 1960-talet och ersattes av samlingspartiet i Vanhanens koalition nummer två, gick vänstern igång med anklagelser om att den borgerliga regeringen skräms med grannen i öster för att främja medlemskap i Nato.
Samlingspartiet, Finlands moderater, blev näst störst i valet i mars. Partiet har posterna som utrikes- och försvarsminister. Jyrkki Katainen, partiledare sedan 2004, är finansminister.
Enligt Finlands grundlag leds utrikes- och säkerhetspolitiken av presidenten i samverkan med statsrådet (regeringen), i praktiken stats- och utrikesministrarna. Tarja Halonen, en gång socialdemokratisk politiker, försäkrar att hon har ett utmärkt samarbete med både Vanhanen och utrikesminister Ilkka Kanerva, samlingspartiet. Att dess ledare Katainen nyligen krävde modernare tag och aktivare grepp i utrikespolitiken, och kritiserade den för nostalgi och blind idealism, tycker Halonen är en intern fråga för hans parti.
Officiellt gäller att "en övertygande försvarskapacitet" är grunden för Finlands säkerhetspolitik. Försvaret av det egna territoriet, allmän värnplikt och alliansfrihet är alltjämt begrepp som hyllas i Finland, medan sådant, enligt försvarsminister Häkämies tal i Washington, i de flesta utvecklade länder ses som idéer ur det förgångna.
Finland anser att Natos utvidgning medfört stabilitet i Östersjöområdet, och man håller öppet för att söka medlemskap. Men inte heller den sedan länge Natovänlige Katainen anser att medlemskap är aktuellt.
Tills vidare gäller således alliansfrihet, med "övertygande" försvar, innefattande en värnplikt som enligt Häkämies stöds av 80 procent av befolkningen och vid behov kan mobilisera 350 000 man.
Oavsett vad Ryssland är - utmaning, hot, möjlighet, eller något annat - vill Finland vara redo. Ser det ut som.