Finns det arbetarförfattare idag?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
- Vad är då bra böcker?
Ja, det varierar med tid och person. För ett barn kan Astrid Lindgren-böckerna eller Harry Potter vara det bästa. För tjejer kan hästböcker vara underhållande och för killar kan Sagan om ringen, fantasy eller riddarromaner vara det bästa.
Ungas läsande
Tyvärr läses det allt färre böcker. Främst bland barn och ungdomar, för det är så mycket annat som lockar. Är det inte fotbollsträning, så är det dataspel och chat.
Min egen dotter, 9 år, är duktig på att läsa, men vill helst inte läsa en bok. "Det tar för lång tid och är inget kul" säger hon. Nu har skolan hjälpt henne att hitta en bokserie som hon kan tänka sig att läsa. Jag hoppas innerligt att hon verkligen hittar sina böcker som hon vill läsa i fortsättningen också.
Vi vuxna läser fortfarande böcker, men även vi läser mindre än för några år sedan. För många räcker det med deckarromaner eller kärlekshistorier, några väljer ett ämne.
Själv gillar jag historiska böcker i romanform. Dick Harrisson som skrivit mycket om medeltiden, Peter Englund om stormaktstiden eller Niklas Sennertag om andra världskriget är några bra historieförfattare.Var är nutidens arbetarförfattare? Första halvan av 1900-talet tämligen översvämmades det av sådana. Moa Martinsson med sin självupplevda misär som arbetarbarn, Ivar Lo-Johanssons romaner om statarlivet, Vilhelm Moberg med sina utvandrarböcker och livet som indelt soldat och dräng.
I modernare tid är det väl Per-Anders Fogelströms böcker om Stockholm och Krigens barn som kommer närmast, men även de börjar bli gamla nu. Det verkar som om arbetarförfattarna har försvunnit.
Moderna arbetarförfattare
Vem kan då tänkas företräda dagens arbetareförfattare? Jan Guillou? Ja, delvis, han beskriver visserligen en sorts överklass, men med ett rättviseideal.
Hamilton är en överklasspojke som försöker sudda ut sitt rika överklassliv utan att egentligen lyckas. I "Ondskan" beskrivs pennalismen på en internatskola grymt och naket. I "Tjuvarnas marknad" beskrivs hur de rika blir fartblinda och vill ha ännu mer.
På sitt sätt skulle Guillou kunna beskrivas som en arbetarförfattare eftersom han speglar en verklighet av överklassen, så som en arbetare skulle se det. En annan värd att nämna är Henning Mankell, som för övrigt har skrivit en TV-serie ihop med Guillou. Mankell är också sommarfåröbo, vilket man ibland kan se i hans böcker.
Mankell är mest känd för Wallanderböckerna, om en polis som har de fel och brister som vi alla har.
Hans böcker med Afrikaanknytning är mer samhällskritiska och riktar sig mot västvärldens sätt att sko sig på de fattiga u-ländernas bekostnad.
Så sent som häromdagen gick "Brandvägg" en Wallanderfilm på TV som handlade om just det. Samhällskritisk på ett arbetarsätt ja, men arbetarförfattare?
Medelsvensson vid datorn
Begreppet arbetare har också med tiden förändrats. Den klassiska bilden med en muskulös man med slägga eller spade finns knappast kvar längre.
Inte heller tätt packade kvinnor i en fabrik syende kläder existerar längre. En arbetare idag kan lika gärna kallas medarbetare eller tjänsteman. Idag skulle nog många klassificera medelsvensson som sittande på ett kontor vid en dator, mer tjänsteman än arbetare men med arbetarens lön.
Kanske är det så att arbetarförfattarnas tid är förbi just för att samhället har förändrats? Istället får vi författare som Guillou och Mankell som visar på de orättvisor som finns både i Sverige och utomlands.