Finns en demokratisk socialism?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Idag får Englands befolkning betala ett oerhört högt pris för New Labours anpassning. Tillfrågad om sitt viktigaste politiska resultat gav den tidigare högerledaren Margaret Thatcher, "järnladyn", det korta svaret: New Labour.
Blair som förvandlade London till finanskapitalets tummelplats kunde inte förstå finanskrisen som kom som en blixt från klar himmel. Vilken samhällsutveckling är det då politiken måste anpassas till? Är det till kapitalets tillväxttvång och omvandling av allt till varor?
Mammons börstempel
Kan vi liknas vid passagerare på ett tåg? Vi kan göra det bekvämare genom att ockupera en förstaklasskupé. Vi kanske där kan föra goda samtal och invandrare kan fylla de platser vi lämnat - men kan vi påverka färdriktningen? Alltfler börjar misstänka att rälsen slutar vid en avgrund.
Hur underdånigt upplevs inte idag spekulationsekonomin som av Gud given och omöjlig att ifrågasätta. Politiken har därmed berövats sitt utrymme och förvandlats till reklambyråers altartjänster i den nygamla gudomen Mammons börstempel. Den tilltänkte socialdemokratiske partiledaren Ilija Batljan anser att socialdemokratins valkatastrof orsakades av kvardröjande vänsterargument.. Men platsen omedelbart till höger är upptagen av "det nya arbetarpartiet". Inser Batljan inte att socialdemokratin kan förlora även den tredjedel som ändå röstade på partiet. De som fortfarande tror att jämlikhet är bra för ekonomin och att skatter kan ge kvalitet i välfärden.
Sänka de fackliga lönekraven
Hur var detta historiska valnederlag möjligt? Trots den största krisen för kapitalismen sedan 1930-talet, trots massarbetslöshet med utslagning ur a-kassorna, rekordstor ungdomsarbetslösheten, sjuka som slängs ur trygghetssystemen, halvering av vårdplatser och trots ökande klyftor och en fördubblad fattigdom.
Och dessutom en parodisk moderat så kallad "arbetslinje", som ska ge fler jobb genom att jobbskatteavdraget förväntas sänka de fackliga lönekraven så att företagen kan anställa fler för samma kostnad. Motsatsen till storfinansens bonusöverflöd.
På 1970-talet hade socialdemokratin över miljonen medlemmar. Utan kollektivanslutning en kvarts miljon i början av 90-talet. Idag under 100 000. SSU har minskat från 50 000 till 2 500. Kvinnoförbundet från 35 000 till 6 000.
A-pressen ligger i spillror och den fackliga organisationsgraden har minskat från över 90 till under 70 procent.. Kanske hälften av LO:s medlemmar röstade socialdemokratiskt. När företrädarna berikar sig och solidariteten går upp i rök är det då oförklarligt att moderaterna kan framstå som ett alternativ?
Vill förändra samhället
Är det inte dags att dra i nödbromsen och diskutera var man definitivt växlade in på fel spår? Var det när partiet 1982 kom tillbaka till regeringsmakten med högre vinster för företagen och avreglering av finans- och valutamarknaden.
Sedan utförsäljning inom el- och telemarknaden och så försvann det sista motståndet mot vinster inom vård och skola. Med vilken trovärdighet utmanar man då högern?
Varför inte diskutera en offensiv politik som inte handlar om röstfiske, utan utgår från hur man vill förändra samhället? Fanns det inte något som kallades demokratisk socialism?