Finns modet att hjälpa unga utan jobb?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För det första bör man dra sig till minnes att en ungdomsarbetslöshet på över 20 procent inte är något nytt. Där har den tvärtom legat sedan 2005, och under flera år på 1990-talet. Av detta drar man slutsatsen att den höga arbetslösheten bland ungdomar i Sverige i dag varken har med regeringens politik eller i särskilt stor utsträckning med finanskrisen att göra. Orsakerna står att finna någon annanstans. Därmed är det inte heller troligt att lösningen består i tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder av det slag som finansminister Anders Borg presenterade i vårbudgeten eller dyra utbildningar som Thomas Östros efterfrågar.
Snarare är det långsiktiga förändringar på arbetsmarknaden som krävs. Sverige har i själva verket en av de högsta siffrorna när det gäller ungdomsarbetslöshet i EU. I markant kontrast till Danmark - som har en av de lägsta nivåerna på runt åtta procent. Det är också ett land som gjort sig känt genom sin flexibla arbetsmarknadsmodell. Samma mönster ser man i länder som Storbritannien, Nederländerna och Irland - reformer som ger större flexibilitet på arbetsmarknaden håller nere ungdomsarbetslösheten. Mycket talar också för att det är den typen av förändringar som behövs i Sverige.
Arbetsmarknadsregleringar leder inte nödvändigtvis till högre arbetslöshet generellt, men gör det svårare för så kallat svaga grupper att ta sig in på arbetsmarknaden. Dit hör till exempel ungdomar, men också invandrare, som sällan har hunnit skaffa sig den utbildning och arbetslivserfarenhet eller de kontaktnät som andra personer har.
En tänkbar förklaring till ungdomsarbetslösheten ökar särskilt just nu är att unga oftare har tidsbegränsade kontrakt eller vikariat och att arbetsgivare i första hand väljer att, i första hand, inte förnya dem när tiderna blir sämre. Ett tecken på krisen, ja, men också på att ungdomar har svårt att få fasta anställningar på en rigid arbetsmarknad. Ju större risk den som anställer någon tar - genom höga arbetsgivaravgifter och anställningsskydd - desto större är risken att det inte blir någon anställning. Den som har en anställning åtnjuter ett gott skydd, den som står utanför får svårt att komma in.
Det som behövs är med andra ord inte särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Anders Borg gör rätt i att försvara de skattesänkningar som har lett till en längre arbetslöshet rent generellt. Vill regeringen däremot lyckas med att få ner ungdomsarbetslösheten på sikt måste de också våga ta i frågan om arbetsmarknadslagstiftningen.