Fira och förstå Europas befrielse
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Bakom deklarationen stod Tjeckiens regering, The Institute for the Study of Totalitarian Regimes, den svenska föreningen Upplysning om kommunismen (UOK) och en mängd organisationer runt om Europa. Det är i sig inte märkligt. Men är det inte anmärkningsvärt att myndigheten Forum för levande historia, som bland annat har som uppdrag att sprida kunskap om totalitarismens brott, inte deltog i arbetet? frågar jag Anders Hjemdahl, en av UOK:s grundare.
- Ja, det är märkligt. Vi har bland annat varit delaktiga i arbetet med EU-parlamentets resolution, och arbetar på flera olika plan för att lyfta dessa frågor. Vi samarbetar mycket brett med en lång rad organisationer och regeringsorgan sedan många år kring dessa frågor, både i Sverige och utomlands. Det finns ett mycket stort internationellt tryck att ta upp kommunismens brott, då de drabbat så oerhört många människor så fruktansvärt hårt. I Sverige verkar det på sina håll tyvärr fortfarande vara kontroversiellt att diskutera kommunismens brott, men utvecklingen går även här mot större öppenhet.
- Bara i Sverige lever tiotusentals människor i Sverige som har flytt från kommunistiska regimer, som tvingats lämna sina hem och sett sina familjemedlemmar mördas eller deporteras. Våra närmaste grannländer tvingades utstå både nazistisk och kommunistisk ockupation och förtryck under mer än ett halvt århundrade, medan vi i Sverige satt i säkerhet på första parkett. Det borde vara en självklarhet att alla svenskar är väl informerade om vad som skedde, varför det skedde, hur befrielsen från förtrycket gick till, och helst hur vi kan undvika att liknande tragedier kan inträffa igen, på samma sätt som vi känner till nazismen och dess konsekvenser. Tyvärr är kunskaperna långt ifrån tillräckliga om kommunismens brott, något vi arbetar för att ändra på.
EU-parlamentets resolution uppmanar bland annat medlemsländerna att öppna historiska arkiv, som till exempel tillhört de kommunistiska säkerhets- och underrättelsetjänsterna. Har Östeuropa gjort upp med sitt kommunistiska förflutna, eller finns en ovilja att riva upp gamla sår?
- Det är olika i olika länder. I vissa länder förblev den gamla politiska klassen vid makten efter kommunistimperiets upplösning. I till exempel Estland och Litauen försökte man genast riva upp de gamla maktstrukturerna med rötterna, på andra håll är situation mer oklar. Men öppnade arkiv handlar inte enbart om att fördela skuldbördan. Det är också viktigt att människor får veta vad som hände deras anhöriga. Det rör sig om tiotals miljoner människor som försvunnit.
Håller vi på att glömma kommunismens brott?
- Det stora problemet är snarare att de är alldeles för dåligt kända, vilket gör att alltför många inte känner till vad kommunismen faktiskt innebär. Människor känner till kolonialismens brott och Vietnamkriget, men inte gerillakriget mot kommunisterna i våra grannländer. Människor har en bild av att sådana som Lenin, Mao, Ho Chi Minh och Che Guevara var frihetskämpar, när de i verkligheten var brutala massmördare. Det förekommer idag en historierevisionism. Dels från officiellt, främst ryskt håll, dels från olika antidemokratiska vänstergrupper som vill rädda kommunismens "varumärke" från att fläckas av historiens verklighet.
UOK har talat om nykommunister, i analogi till nynazister. Vad syftar ni på då?
- Vi vill ha ordning i debatten. Antidemokratiska, vänsterextremistiska grupper som förhärligar hat och våld och talar om blodig revolution bör aldrig oemotsagda accepteras som en normal del av det politiska landskapet. Det ska inte vara en självklarhet, lika lite som för nazistiska eller andra antidemokratiska eller hatiska extremistgrupper. Dessa gruppers budskap och metoder måste ifrågasättas aktivt, av alla demokratiska och frihetsälskande krafter i samhället.
EU har valt den 23 augusti som en återkommande internationell minnesdag för de människor som fallit offer för totalitära ideologier.
- Det handlar om att hylla frihet, fred och demokrati. Den positiva utveckling som skett sedan järnridån lyftes. Det som skedde vid kommunismens fall var världshistoriska händelser, på nästan alla håll oblodiga folkliga frihetsrevolutioner som befriade miljoner människor från en av världens grymmaste diktaturer. Och inte minst handlar det om att hedra våra grannländer som fallit offer för totalitarismen och alla de som flytt. Det är dags att deras historia erkänns och berättas även i Sverige.