Centerpartiet har samlats i Åre, i en tid där orten står utan skidor och snö. Partistämman är i full gång och ungefär 1 500 partimedlemmar befinner sig i stämmolokalen.
Det är med blandade känslor ombuden samlas. Partiet står inte vid avgrunden och pendlar mellan liv och död likt Kristdemokraterna men man har varit i en tydlig stagnation sedan 80-talet, undantaget några små tillväxttal.
Annie Lööf är ny partiledare och utmaningen som hon med partiet axlar är inte bara utmaningen att Centerpartiet växer i opinionen. Centerpartiet måste åter befästa en tydlig position i svensk politik. Man får inte utvecklas till att bli som Folkpartiet och behöva söka stöd från nya väljargrupper varje val - eftersom väljarna man söker är alldeles för flyktiga.
Centerpartiets liberala profil behöver kompletteras med en tydligare decentralistisk politik. Sverige är alldeles för statspositivistiskt och Centerpartiet bör åter föra upp en debatt om var besluten ska fattas. Att färre beslut ska tas i riksdagen och fler på Gotland.
Man måste våga tala om EU-politiken med en känslomässig balans och frångå ja/nej-debatten för att istället konstruktivt diskutera vad den Europeiska unionen ska ha för roll.
Eskil Erlandsson borde ifrågasätta att beslut om surströmmingen har en legitimitet i Bryssel istället för att glädja sig åt att man fattade "rätt beslut".
Slutligen tror jag att följande förändringar kommer att ske i regeringen - se det som ett tips i gissningslotteriet:
Landsbygdsminister - Eskil Erlandsson sitter kvar. Han är otroligt populär, förankrad i rörelsen och har visat på ett gediget resultat som minister.
Miljöminister - Annie Lööf. Centerpartiet behöver stärka miljöprofilen.
Näringsminister - Per Åsling. Är den i riksdagsgruppen som har den tydligaste småföretagarprofilen. Blir inte Åsling vald till minister nu blir han det definitivt vid en alliansseger 2014.
Region- och it-minister - Anna-Karin Hatt. Sitter kvar tack vare att hon blir vice partiledare vilket gör det omöjligt att sparka henne.