Nån gång på det sena 80-talet satt jag i samma bil som Ingrid, Ingvar Carlssons fru, när han var statsminister. Någon i bilen nämnde mordet på Olof Palme och sa att det var viktigt att det klarades upp.
Ingrid sa: ”Vi tror inte att det kommer att klaras upp.” Just så. Jag upplevde att hon försa sig. Hon borde inte ha sagt så. Sen dess har jag alltid trott att det finns mer i den frågan som vi vanliga inte känner till.
Just nu har vi sett på TV en fantasifull framställning av hur, varför och av vem Olof Palme dödades.
I förra söndagens DN ger FN:s tidigare frispråkiga internrevisor Inga-Britt Ahlenius en helt annan ingång till den händelsen. Det handlar om militären som har som vana att förbereda sig för föregående krig. När Hitlers arméer vällde fram fanns inga fungerande motståndsrörelser.
Alltså byggde man efter kriget upp sådana i många länder, bland annat i Sverige. Naturligtvis ytterst hemligt.
Ahlenius skriver: ”Som ordförande i Palmekommissionen drev han (Olof Palme) aktivt frågan om en kärnvapenfri zon i Norden… Detta skulle ha betytt en försvagning av Västs strategiska förmåga – Danmark och Norge skulle i så fall lämna NATO…”
Vi visste var vi hörde hemma, som den centerpartistiske försvarsministern Torsten Gustafsson försa sig en gång. Även om Sverige inte var med i NATO väntade man sig hjälp vid ett sovjetiskt angrepp. Så tänkte många.
Sen drar Inga-Britt Ahlenius parallellen med mordet på president J F Kennedy. Hon citerar: ”Som en följd av Kennedys fortlöpande omsvängning från kärnvapenkrig till en vision av fred… blev han avrättad av de makter som berördes.”
Ett allt djupare engagemang för dialog med fienden gjorde att han sågs som förrädare.
För somliga är sånt här ännu en tröttsam konspirationsteori. Den har en hel del substans. I alla länder finns grupper som har starka egna intressen i att kunna föra krig.
Det kalla kriget är visserligen över. Det hindrar inte att Sverige har en av världens starkaste vapenindustrier, i förhållande till vår storlek.
Militären slår på alarmklockan. ”Sverige kan bara försvara sig en vecka vid ett angrepp.” Som om vi skulle klara mer under några förhållanden, mot en beslutsam stormakt.
Var det inte därför Olof Palme arbetade aktivt för internationell nedrustning?