Grundkonceptet är jämlikhet. Lika uttag av föräldraförsäkringen. Enligt försäkringskassan infördes föräldraförsäkringen 1974 och den har alltid varit en försäkring som kan delas mellan föräldrarna.
Under hela perioden har dock kvinnor stått för den största delen av uttaget.
Flera reformer har genomförts för föräldrapenningen med syftet att minska skillnaderna i uttaget. År 1995 infördes en första reserverad månad till respektive förälder, och år 2002 utökades det till två reserverade månader. Utöver dessa reserverade månader infördes 2008 en jämställdhetsbonus som ett ekonomiskt incitament för föräldrar att göra ett mer jämställt uttag.
Öronmärkta dagar bra
De reserverade månaderna har visat sig ha en inverkan på hur uttaget fördelar sig mellan könen, och kvinnornas andel av föräldrapenning har minskat och männens andel har ökat under hela tidsperioden 2000-2011. I genomsnitt från 87,6 till 66,3 procent för kvinnorna, respektive från 12,4 till 23,7 procent för männen.
Det visar ju att det går att påverka jämställdheten och att socialdemokraternas funderingar om att öronmärka fler pappadagar är ett bra förslag. Jag tycker det är helt rätt väg att gå.
Löneskillnaden mellan män och kvinnor börjar just här, när mannen fortsätter jobba medan kvinnan stannar hemma och tar hand om barnet. Kvinnan tar ett större ansvar för familjen och får lägre lön för arbetet. Mannen får högre lön för arbetet och tar mindre ansvar för familjen.
Men kan man producera en unge borde man också ta hand om sin avkomma tänker jag. Det borde ingå i själva manligheten att kunna byta en blöja.
Typiskt feminister
Rena påhoppet, väser mitt manliga alias. Sådana där uttalanden är typiskt för de där feministerna. Klart att varenda man kan byta en blöja, fråga dig istället varför det alltid är kvinnorna som tar ut de flesta VAB-dagarna.
Kvinnornas och männens andel av uttaget VAB (vård av sjukt barn) har nämligen inte förändrats mycket under tidsperioden 2010-2011, utan har i genomsnitt legat runt 65-66 procent för kvinnor respektive 34-35 procent för män.
Som mamma är man kanske av tradition ovillig att dela med sig av både föräldrapenning och VAB-dagar? Vi kanske lutar oss mot gamla fördomar som att pappan ska vara familjeförsörjare och mamman skall finnas hemma som en trygghetsfaktor. Men ett barn måste få kosta både tid och pengar. Det lönar sig för både familjen och samhället.
Om man som blivande föräldrar vet hur försäkringen ser ut är det också lättare att planera barnledigheten.
Också kvinnornas ansvar
Det är inte bara männens bristande förmåga att ta en större del av familjeansvaret. Det är också kvinnornas ansvar att dela med sig. Liksom männen måste dela med sig på arbetsplatserna måste kvinnorna dela med sig i hemmen.
I den bästa av världar kan barnet då få tillgång till båda sina föräldrar. Vill vi ha jämlikhet måste vi nog tänka om. Det krävs en attitydförändring inte bara hos föräldrarna utan också bland arbetsgivarna.
Man är två föräldrar om ett barn då skall också ansvaret delas lika. Att utöka pappadagarna är ett steg på vägen.