Fler tjänster ger fler jobb än produktion av fler prylar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Då skulle jag kunna pröva min idé om att omfördela skattepengarna från ständigt högre löner till mer pengar till själva verksamheten. Så skulle pengarna räcka till fler jobb och lugnare tempo i arbetslivet.
Då skulle det finnas tillräckligt med folk i äldreomsorgen, vuxna stödpersoner i skolan och tid för alla sjuka att komma till doktor direkt.
Och vi skulle kunna belägga alla eländiga vägar runt om på ön. Förmodligen kan någon bevisa, att det här håller inte alls.
Föröder vår egen miljö
Men det finns de som har smartare idéer för att göra vårt samhälle bättre och hållbarare. I förra veckan lyssnade jag på Stefan Edman.
Han har gjort en utredning för regeringen som heter Bilen, biffen och bostaden. Där visar han på det vi redan vet.
Vårt sätt att leva i västvärlden håller på att föröda vår egen miljö och det utarmar den fattiga delen av världen. Vi, 20 procent av jordens befolkning, tar åt oss 80 procent av jordens resurser.
Där finns faktiskt en koppling till mina enfaldiga tankar. Alla välorganiserade grupper på arbetsmarknaden kräver ständigt högre lön.
Dessa pengar används helt enkelt till att ta för sig ännu mer av de gemensamma resurserna. Fler och mer bensinslukande bilar, större och mer påkostade bostäder, fler utlandsresor, mobiler, datorer?
Allt detta är just "jordens resurser". Vi måste börja dela med oss, använda mindre helt enkelt.
Är det någon som tror att det finns material och olja att tillverka och driva egen bil åt Kinas elva tusen miljoner invånare? Till exempel. Nu kan vi börja tala om solidaritet.
Stefan Edman vill inte driva oss tillbaka till fattigsamhället. Men han menar att vi skulle kunna tänka om när det gäller vad som är ett gott liv.
Nu tycks vårt välstånd ligga i att köpa ständigt mer prylar. Förmodligen skulle vi kunna leva bra flera år på det vi redan har. Men det är ju så trevligt att shoppa.
Tänk om vi i stället skulle värdera upp tjänster. Att komma hem från jobbet på eftermiddagen och finna huset städat, veckotvätten klar och inlagd. Skulle inte det kunna ge lika stor ökning av livskvalitén som en biltur till köpcentret på söndan?
Teater istället för ny mobil
Alla prylarna vi köper ger nästan inga jobb i Sverige. Men tjänster ger direkt jobb åt dem som nu är arbetslösa. En veckohelg på närmaste spa kanske i stället för en resa till Turkiet. Teater och en god middag är kanske lika mycket värt som ny mobil av senaste sort.
Om det finns tillräckligt med folk i vården, skulle vi väl kunna klara oss med den gamla köksinredningen. Det är lätt att hitta exempel där vi kunde byta ut varor och resursförbrukning mot tjänster som inte försämrar miljön och som ger meningsfulla jobb.
Till nutidens förvända livsstil hör också att man gärna vill sätta pengar på nya tjusiga konsumtionsvaror.
Men något så tråkigt som maten, den skall vi ha så billigt som möjligt. Importerat blir billigare än svenskt, lågprisvaruhus billigare än småaffärer på närmare håll.
Kommunen kämpar återigen med krav på en ny stor livsmedelshall i gamla Flextronics byggnad. Vi är många som livligt stöder Håkan Ericssons djupt kända ledare i förra veckan.
Stormarknad slår ut de små
Det trista är att vi som politiker nästan inte kan påverka denna utveckling.
2001 lyckades vi avvärja en livsmedelshall på Skarphäll genom att indela stan i zoner och bara tillåta en viss utbyggnad inom varje zon. Sånt håller nog inte inför lagen, som kräver fri etableringsrätt.
Men den gången var alla politiska partier eniga. En stormarknad slår ut små affärer både i Visby innerstad och på landsbygden.
Dessa billiga livsmedel i stora volymer kommer inte från gotländska odlare. Fler blir arbetslösa. Vad har vi då vunnit, även om vi får lite billigare mat.
Det är i såna situationer man längtar till planekonomin. Eller att vi som lever i demokrati själva skulle kunna ändra våra fria val.