Sara Mohammad är Ordförande för Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime och projektledare för projektet Gift mot sin vilja.
Enligt en rapport från Uppsala universitet har bara nio fall av könsstympning upptäckts i Sverige de senaste trettio åren. Innebär det att könsstympning inte är så vanligt som det hävdats i debatten?
- Könsstympning är tyvärr vanligt. Vad siffran säger är bara att samhället varit dåligt på att upptäcka när unga kvinnor utsatts för sådana övergrepp.
Varför har samhället varit dåligt? Könsstympning diskuteras ofta och alla verkar vara överens om att det ska motverkas.
- Det är väl så att kön, och särskilt flickors kön, är tabubelagt. Skolan och sjukvården tvekar inför att undersöka tjejers kön. Men som jag förstår det undersöks pojkar när de går i första klass. Varför skulle man inte kunna göra samma sak med flickor?
En del debattörer menar att förekomsten av könsstympning har överdrivits för att smutskasta muslimer.
- Det argumentet hörde vi även i debatten om hedersvåld. Den Socialdemokratiska regeringen tillsatte Masoud Kamali som utredare om strukturell diskriminering efter hedersmorden på unga flickor. Han kom fram till att diskrimineringen berodde på hedersvåldsfrågan i media som var vanliga familjebråk och att hederskulturer egentligen handlade om rasistiska strukturer mot invandrare. Men när den nuvarande regeringen tillsatte riktiga utredningar fann man att problemet med hederskultur var väldigt spritt. Tiotusentals unga svenskar växer upp i familjer där sådana idéer förekommer. Det är förstås möjligt att de har sakerna utnyttjas av främlingsfientliga. Men det hindrar inte att vi måste agera för att stoppa dem.
Finns det risk att könsstympning ökar?
- När jag växte upp i irakiska Kurdistan var det bara de mest religiösa traditionella familjerna som gjorde det. Nu sägs det nästan vara hundra procent av alla flickor som utsätts. De religiösa krafterna har stärkt sitt grepp i den delen av världen. Jag tror att inte att familjer automatiskt slutar med könsstympning bara för att de flyttar till ett annat land.
Men kan vi i Sverige överhuvudtaget göra skillnad? Är det värt att satsa pengar?
- Jan Guillou sa om hedersvåldet att det bara skett några mord. Där handlade det om fem uppmärksammade och sedan kanske åtta misstänkta mord. Jag vet inte vad Guillou skulle tycka var ett tillräckligt antal för att agera. Men jag tycker att det är tillräcklig motivation för att jobba mot könsstympning om det kan rädda en enda flicka.
Så vad är bästa metoden för att motverka könsstympning?
- Att alla barn i Sverige, både pojkar och flickor, blir undersökta i skolhälsovården. Dessutom bör staten driva informationskampanjer. När människor blir medvetna vill de inte att deras barn ska utsättas. Nyligen har vi exempel från Kenya som visar att informationsarbete kan förändra attityder till könsstympning. Så bör vi jobba också i Sverige.