Flumskolan är historia
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I grundskolan handlar det inte minst om att ordning och reda, om tydliga betygskrav och lugn och ro i klassrummen. På gymnasienivå vill man riva upp den strömlinjeformade skolan där alla förväntas lära sig samma saker, oavsett intresse, motivation eller begåvning. Den modellen har visat sig få katastrofala konsekvenser, när vissa elever hålls tillbaka och andra hamnar på efterkälken. Många elever hoppar av och ytterligare fler lever inte upp till kraven.
En viktig åtgärd är de så kallade lärlingsutbildningarna, som inte är högskoleförberedande, och som i gengäld inte är så teoretiska. I Tyskland och Danmark, där den typen av utbildningar finns, har man sett goda resultat. Fler ungdomar fullföljer sin utbildning, och de får jobb efter studenten. Regeringen vill också förstärka kvalitén, och höja statusen, på yrkesutbildningarna. Praktiskt sinnade ungdomar skall inte tvingas till teoretiska studier, är kärnan i resonemanget. Rakt, enkelt, förnuftigt.
Men så i dagarna meddelade regeringen att ämnet historia skall bli obligatoriskt för alla elever på gymnasiet, oavsett inriktning.
Varför då, kan man fråga sig? Kan inte samma resonemang som tillämpas på andra teoretiska ämnen också tillämpas på historieämnet? Visst går det bra att tvinga ungdomar att plugga regentlängder, Gustav Vasas äventyr i Dalarna eller arbetarrörelsens framväxt. Men till vilken nytta?
Och mycket riktigt, i det här avseendet skiljer sig inte historia från andra teoretiska ämnen. Skillnaden ligger på ett annat plan; det är ett kulturbärande ämne. Samhällsgemenskapens rötter sträcker sig tillbaka i tiden. Att studera det förflutna ger oss därför en kulturell identitet. Land byggs inte med lag, utan med historia.
En viss förståelse för de processer som ligger till grund för det moderna samhället är också nödvändig om vi skall kunna förstå, och förhålla oss till, vår samtid. Alla behöver ju inte bli läkare, men alla förväntas kunna fatta ett förnuftigt val framför valurnan.
Under allt för lång tid har historieämnet åsidosatts i den svenska skolan. Historietimmarna har blivit färre. I läroplan efter läroplan har ämnet förminskats. Den förra regeringen hade visserligen ambitioner om att göra historia till ett kärnämne, men det blev aldrig av. Att alliansen nu återaktualiserar frågan är lovvärt. Snart kan flumskolan vara historia.