Flykt från facket
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Bakgrunden var i stora drag följande. En ung företagare startade en salladsbar och anställde personal. Kollektivavtal tillämpades inte. Facket surnade till och stridsåtgärder verkställdes mot salladsbaren. Vid en närmare granskning av de avtalsvillkor som tillämpades för de anställda vid salladsbaren framkom att det inte förelåg några större skillnader mellan aktuella villkor och de villkor som uppsattes av tillämpligt fackligt kollektivavtal. Facket vägrade dock att ge vika och stridsåtgärderna gick till sist så långt att ägaren till salladsbaren, trots stort stöd från många håll, inte såg någon annan utväg än att sälja sin verksamhet.
Som med alla historier kan man se striden om salladsbaren ut olika perspektiv. Det fackliga perspektivet är ett egenutnämnt segrarperspektiv över att man till varje pris fick igenom sina villkor. Det andra perspektivet ger en lite annan bild över det hela. När historien var aktuell drogs flera paralleller till David och Goliat. De parallellerna håller än. En betydande maktorganisation använder sin överlägsenhet och går på en ung företagare med sådan kraft att verksamheten totalt förstörs, trots avsaknaden av större skillnader mellan aktuella avtal och kollektivavtal. Med historien i backspegel är frågan vad man egentligen stred för från fackets sida? Var är proportionaliteten mellan "fel" och "konsekvens" och vad kostade segern egentligen?
LO:s ordförande, Wanja Lundby Wedin, omnämnde i en artikel i Dagens Nyheter den 3 januari 2007 det gångna årets medlemsras som dramatiskt och utan historiskt motstycke. Enligt Lundby Wedin är dock regeringspolitiken den stora orsaken. Sture Nordh, ordförande för TCO, säger i samma artikel att 2007 var ett svårt år och att fackets modell bygger på att organisationsgraden är hög.
Nordh har rätt. Hela fackets verksamhet och trovärdighet som samarbetspartner på arbetsmarknaden ligger i en hög organisationsgrad. Måhända är det även i det ljuset konflikten med salladsbaren bör ses. Det handlade inte om de individuella villkoren, de anställda eller den enskilda företagaren. I grund och botten handlade det om makt. För Facksverige. Och det är det som gör konflikten om salladsbaren särledes svårsmält och minnesvärd.
Fackets roll i Sverige under 30-40-talet och fackets roll i Sverige idag är annorlunda. Villkoren på arbetsmarknaden har ändrats. Till det bättre. Ett fortsatt medlemsras under 2008 i samma utsträckning som under 2007 vore direkt förödande för de fackliga organisationerna.
Någonting måste göras och i det arbetet vore det smakfullt om även facket stannade upp och granskade sin omgivning och arbetsmarknaden och utvärderade hur man bäst skall fortsätta att kämpa för det som är gott med facket och bli av med det som tynger. Såsom horribla maktdemonstrationer utan proportionalitet och allmänt sunt förnuft, ty det bör vara odiskutabelt att ett maktutövande likt det som porträtterades i massmedia i samband med salladsbaren svårligen gagnar Facksveriges varumärke.
Även fackliga kamper kan nämligen utvecklas till Pyrrhussegrar.