Flykten från civilisationen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Inte ens agrikulturen undkommer Zerzans civilisationskritik. Det var med det bofasta jordbrukssamhällets framväxt människor började organisera sig hierarkiskt. Individens frigörelse förutsätter därför en återgång till forntidens jägar-samlarekonomi. Ja, en återgång till stenåldern.
Grön anarkism eller primitivism, kallar Zerzans anhängare dessa märkliga idéer. Ja, för det finns faktiskt anhängare. En av dem intervjuades i Svenska Dagbladet nyligen. Thomas Toivonen bor ensam i en stuga utanför Stockholm och lever på freeganism - ett finare ord för att plocka slängd mat ur livsmedelsbutikernas containrar.
Detta är ett liv Toivonen valt frivilligt, försäkrar han. Egentligen planerar han att flytta ut i skogen och leva på rötter och bär. Men tio tusen år av civilisation har väl fördärvat också honom. "Förvildningen" går trögt.
Toivonens ambitioner delas av det gröna anarkistnätverket Det vildvuxna kollektivet. De söker sig tillbaka till människans djuriska ursprung - det liv vi var ämnade att leva, som de uttrycker det. Kritiken mot massamhälle och teknologi hindrar inte att åsikterna sprids via Internet. På gruppens hemsida bjuds likasinnade in till Urvision - en nomadisk vecka i det fria.
Tankarna går till den amerikanske 1800-talsfilosofen Henry Thoreau och hans asketiska paradis i Walden, där han isolerade sig från samhället i tron att förståelse kommer med avstånd.
Men den gröna anarkismen är snarare en marxistisk restprodukt. Det var i Marx och Engels ekonomiska historieskrivning statens och äganderättens framväxt först spårades till jordbrukssamhällets framväxt och domesticeringen av djur.
Kommunismens kärleksförklaring till industrimaskinernas dån är förstås helt främmande för John Zerzan. Men fabriksromantiken var endast ett tidsbundet uttryck för den radikala vänsterns centrala idé - den som karaktäriserar hela traditionen från Godwin till Lenin: Föraktet för det västerländska samhällsbygget. Det är i besvikelsen över att de socialistiska experimenten bara urartade i nya former för hänsynslös exploatering som vänsterns radikalaste falang övergav det civilisatoriska projektet som sådant.
Därigenom avskärmade man sig också definitivt från den humanistiska tradition som, med dess tidiga centralgestalt Thomas Hobbes ord, förvaltar insikten att människans liv i naturtillståndet är både ensamt, fattigt, otäckt, grymt... och kort.