Leif Y Dahlberg sätter fingret på en öm FN-punkt i sin kommentar till min artikel om Syrien. Tillkortakommandena radas upp, främst mot den gamla principen "Uniting for Peace" från 1950, liksom den nya "Responsibility to Protect" från 2005.
Visst kan man göra så, men till vad nytta? FN beslutar inte om resolutioner för att förstöra, utan för att skydda människors liv och att söka skapa och bevara fred. Eller för att använda den svenske skalden Thomas Thorilds bevingade ord: "Ingenting görs för sina fels skull, utan för sitt värdes skull."
Kämpa för ett starkt FN
FN är det bästa vi har. Med sina brister så måste det finnas för människors och fredens skull. "Något tålte hon skrattas åt men mera hedras ändå", för att använda en annan författares (Runebergs) ord.
FN blir aldrig starkare än vad dess medlemsstater beslutar. Därför måste alla som tror på FN kämpa på alla nivåer för ett starkt FN. När jag skrev att FN måste "få bett" så var det i hopp om att Jan Eliasson som andreman i FN-toppen kan göra skillnad i världen. Minska FN:s impotens. Jag vill tro att han kan lyckas.
Leif Y Dahlberg frågar om det ens går att göra något i Syrien. Svaret kom direkt: FN-medlaren Kofi Annan tycks vara på väg att finna en lösning med ett fredsförslag i sex punkter.
Bra att FN finns!