Det kunde vara dags att damma av FN-resolution 377 från år 1950. Den resolution som USA tog initiativ till och som benämndes "Uniting for Peace". Att FN:s medlemsstater går samman för att säkra fred.
Den goda tanken innebär att Generalförsamlingen kan ta nödvändiga initiativ för att återskapa internationell fred och säkerhet i situationer då Säkerhetsrådet på grund av oenighet mellan de permanenta medlemmarna är blockerat.
Vetorätten skapar lidande
En förutseende beslut, men som genom åren sällan har använts. Detta är beklagligt eftersom FN:s uppdrag att skydda människor från krigets gissel har försvårats just genom att de fem permanenta staterna i Säkerhetsrådet oförsiktigt nog gavs vetorätt när FN bildades. Denna vetorätt har inneburit mycket mänskligt lidande allt sedan dess.
Möjligheten finns alltså och borde tas till när världen tvingas se hur Assad-regimen hänsynslöst våldför sig på sin egen befolkning.
Våldför sig på värnlösa kvinnor och barn. Våldför sig på internationella journalister, senast två döda. Människor tvingas fly. Därför bör Generalförsamlingen aktiveras när Kina och Ryssland blockerar i Säkerhetsrådet. USA har nyligen föredömligt kritiserat Rysslands agerande.
Men det finns ytterligare en möjlighet - "skyldighet att skydda". Efter Balkan och Rwanda blev det uppenbart att FN måste ges bättre möjligheter att agera för att skydda människor.
Skyldighet att skydda
1999 tillsattes en kommission som två år senare presenterade rapporten Responsibility to Protect, även kallad R2P. Begreppet bygger på gällande folkrätt, men med ett nytt synsätt, att lyfta fram ett lands skyldighet att skydda sin befolkning.
Om en stat är ovillig eller oförmögen att erbjuda sådant skydd övergår ansvaret till det internationella samfundet. Det nya begreppet antogs, efter långa diskussioner, vid ett världstoppmöte i New York 2005. Efter dryga fem år kunde denna nya princip tillämpas då ett enigt Säkerhetsråd i mars 2011 beslöt om militärt ingripande i Libyen, för att just skydda en utsatt befolkning. Ett typexempel på hur denna nya skyldighet är tänkt att tillämpas, säger folkrättsprofessorn Ove Bring.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har uttryckt sin uppskattning över denna möjlighet för FN. Men också betonat att det förebyggande arbetet är viktigare än någonsin för att skydda människor.
Vad kan Jan Eliasson göra?
Vilket också Jan Elisason i ett uttalande framhåller och påpekar att det förebyggande arbetet hänger samman med FN:s grundprinciper och det starka sambandet mellan utveckling, fred och mänskliga rättigheter.
Allt detta känns lovande och hoppfullt. Och med Eliasson som andreman i FN-toppen är det kanske dags för FN att ta ett kliv framåt. Att en upplevd tandlös organisation nu får bett. Syrien borde stå på tur för att tillämpa denna princip om att skydda ett lands befolkning.
Stefan Löfven markerade i sitt installationstal att Sveriges röst skall höras för alla människors lika värde och för demokrati. Dags nu att agera för ett starkare FN.