Vågade vi egentligen tro att detta kunde ske, det som nu skett i Egypten efter 30 års väststödd diktatur? Kanske hoppades vi, men det såg ett tag så dystert ut. Var inte revolutionernas tid för alltid förbi? Men så gladdes vi till tårar när massorna, trots regimens brutala övergrepp, åter strömmade till friheten på Tahrirtorget.
Här fanns en ny beslutsamhet och en envis vägran att låta sig manipuleras av våld och skeneftergifter. Hundratals offrar sina liv - för att andra ska få leva i frihet. Tusentals skadas. Men det går inte att besegra människor som inte längre vill vara rädda.
Tvehågset demokratistöd
Där uppe i maktens korridorer, i USA, EU och i vårt eget land, där hoppades man i det längsta att det normala förtryckets ordning skulle återställas. Ingen tog bestämt sin hand från diktaturen och stödde upproret. Ingen. Inte förrän revolutionen var på väg att segra.
Och även då skedde det tvehågset, utan konsekvens. Tony Blair förklarade ännu den 2 februari att Mubarak är "oändligt modig och en kraft för det goda". Obama satsade på Mubarak tills det blev ohållbart då han övergick till chefstorteraren Suleiman.
Så snabbt västvärldens demokratiska fernissa har flagnat. Demokrati, ja, men man vet ju inte hur folk kommer att välja, så det går nog egentligen inte att stöda en demokratisk utveckling. I alla fall inte i den efterblivna arabvärlden (varifrån all vår kultur kommer). Demokrati kan bara genomföras genom att vi koloniserar eller invaderar. Som vi gjort i alla tider sedan de kristna korstågen.
Nu när diktaturen fallit måste kappor snabbt vändas efter vinden. Men hur trovärdig framstår idag västvärden som demokratins förkämpar? Hur trovärdig framstår kampen mot terrorismen?
Islamiseringsspöket
Väst söker desperat efter ursäkter. "Diktaturen skulle ha gynnats av ett internationellt stöd för upproret". Vilket absurt argument. Då blir all solidaritet i framtiden omöjlig eftersom den kan provocera makten.. Och det egyptiska upproret efterlyste hela tiden internationellt stöd.
Även islamiseringsspöket dras fram ur garderoben. Men på Tahrirtorget bildade muslimer kedja för att kristna kopter skulle få möjlighet att genomföra sin mässa. I den gemensamma kampen för yttrandefriheten uppstår insikten att det gäller att försvara allas rättigheter; kvinnor och mäns, sekulära och religiösas, arbetslösas, arbetare och tjänstemäns, unga och gamlas. Ett nytt sätt att leva känns plötsligt möjligt.
Marknadens totala diktatur
Det förefaller som om det nu är vi i väst som behöver lära oss. Smittas av mod och sammanhållning. Sluta huka för överheten. Kan även marknadens totala diktatur och de ständigt ökande samhällsklyftorna utmanas och besegras genom demokratisk organisering och solidaritet?
Tänk om det till synes omöjliga faktiskt är möjligt?