Norden var under decennier förebild för miljoner i övriga världen. Vi visade att hög tillväxt kunde kombineras med bra sociala skyddsnät, små inkomstskillnader, låg fattigdom, hög kvinnlig förvärvsfrekvens, stor offentlig sektor och starka ansvariga fack.
Länder kan inte och ska inte bestämma över andra, men vi kunde visa att det fanns andra modeller än den amerikanska.
Jag ser det som ett positivt solidariskt exempel medan Wera Svensson kallar det nationalistiskt. Nu är vi inte längre något föredöme utan ett samhälle med växande barnfattigdom, ökad utslagning, allt sämre a-kassa och orimlig press på de sjuka. Politiken nu premierar egenintresset.
Fördomar om valuta och krig
EMU-projektet såldes in som ekonomiskt nödvändigt som skulle ge frihet från marknaderna, men också öka sammanhållningen mellan folken.
Mina vänner i Syd hoppades få samma standard som tyskarna. I själva verket, som nu visats i en rad studier, var euron främst ett politiskt projekt som Frankrike krävde för att acceptera tysk återförening.
I århundraden utkämpade Sverige och Danmark krig och att det numera är otänkbart har ju inget med valutorna att göra. Liknande motsättningar fanns mellan stad och land på Gotland.
Jag tycker Wera Svensson djupt kränker alla i Tyskland och Frankrike genom att hävda att de måste ha gemensam valuta för att inte slåss. Den typen av fördomar hör inte hemma i detta århundrade. Den ryska rubeln och dinaren i Jugoslavien hindrade inte heller inbördeskrig.
Vi måste med all kraft bekämpa fördomar mellan olika folk. Eurokrisen leder till det totalt motsatta. I Syd plågas tiotals miljoner löntagare, småföretagare och pensionärer av de krav som ställs av de stora länderna i norr.
Borgs lögner om grekerna
Vår egen finansminister, den hyllade Anders Borg, har minst av allt rena händer i den här byken. Han har offentligt sprutat bensin på fördomsbrasan genom att hävda att grekerna pensionerade sig vid 40 års ålder. Sanningen är att de jobbar lika länge som vi och dessutom många fler timmar per år.
I stället borde han ha visat ett uns av självkritik och erkänt att fifflet med statistiken från den grekiska högerregeringen var känt här i finansdepartementet och i EU ledningen. Det är denna passivitet som fördjupade och förlängde krisen och som genom tunga åtstramningar mot de svaga driver miljoner ut i hopplöshet.
I den nya Europakten ska inte folken få bestämma den egna politiken och vilka grupper som ska drabbas vid kriser. I demokratier ska folkstyre gälla.
Gotlänningarna ska bestämma över sin barnomsorg, skola, äldreomsorg med mera. Svenska folket ska gemensamt besluta över sjukförsäkring, a-kassa, barnbidrag, skatter.
I Europakten ska i krislägen, i stället för folken, EU-kommissionen och EU-domstolen bestämma. Då finns inga objektiva ekonomiska sanningar om vem som ska drabbas, utan då styr teknokraternas egna värderingar. Ett sådant system kan inte kallas demokrati. Men Europaktens regler underlättas av att stödet för demokratin som styrelseform inom EU minskat, främst i det forna Östeuropa med Ungern som det obehagligaste exemplet. Så nära oss som i Finland är nu en minoritet entydigt för demokratiska beslut.
Stolta över demokratin
Sverige är än så länge ett extremt undantag och för det ska vi vara stolta och inte bli häcklade som nationalister av Wera Svensson.
I Sverige stöder hela 92 procent demokratin, en helt unik hög siffra inom EU. Wera Svensson visar med sitt inlägg och i synen på teknokratiska kontra demokratiska beslut att hon numera tillhör de åtta procent som inte entydigt stöder demokratin som styrelseform.