Folkets skola eller näringens
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men frågetecknen finns ändå kvar. Lägg därtill posten, telefonen och eldistribution, också i princip grundläggande service i ett samhälle, en folkets angelägenhet. Men idag utsatta för privatisering. Telefoni och eldistribution mer än posten.
I grunden handlar det om ideologiska skillnader. Det privata kontra samhället. Inget nytt i den politiska debatten, men vi kan fundera över detta fenomen. För ett fenomen är det. Successivt har den ideologiska muren rämnat, mellan marknad och samhällsansvar.
Våra skattepengar
Numera accepterar också socialdemokraterna privatisering, men med hårdare granskning och krav. Krav på att en rimlig del av vinsten skall återinvesteras i verksamheten. Egentligen så som det skall vara i samhällets regim, om den fungerar effektivt.
Men nog är det stötande att göra business på barns utbildning, människors sjukdomar och de gamlas vård. Jag har i vart fall svårt att förlika mig med detta. Samtidigt måste det självklara kravet finnas om den allra bästa utbildningen, sjukvården och äldrevården. Det vore väl själva tusan om inte detta skulle kunna uppfyllas av staten/kommunen själv, det vill säga av det gemensamma, av det som drivs av våra skattepengar. Ta skolan där flera stora företag/koncerner numera finns på marknaden som driver ett stort antal skolor i landet. Förskolor och grundskolor såväl som gymnasier. De gör bevisligen stora vinster som går till dess aktieägare.
Inkomsterna till dessa utbildningsföretag kommer blott och bart från ett håll, den så kallade elevpengen, som utgörs av våra skattepengar. Alltså går skattepengar ner i aktieägares fickor.
Vinsten borde återinvesteras
För mig är detta svårt att acceptera. Vinsten borde alltid återinvesteras i verksamheten för att göra den än bättre för barnen. Kommunala skolor borde åstadkomma samma goda effektivitet i verksamheten, vilket faktiskt sker i de flesta skolor.
Målet för skolan, oavsett ägande, är ju att alla elever får grundläggande kunskaper, även de som av olika skäl bär med sig svårigheter av olika slag. Och att elever kommer ut i vuxenlivet som mogna och ansvarstagande människor. Det handlar om en jämställd, jämlik och rättvis skola.
Skolan på marknaden ventilerades härom kvällen på Almedalsbiblioteket i föreningen Ordfronts regi. Belysande och intressant. Vi kunde konstatera att friskolorna på Gotland sköter sig bra jämfört med många på fastlandet. Donnergymnasiet investerar bland annat i en intressant internationell verksamhet där eleverna reser ut i världen. Vinsten till aktieägare har hittills varit obetydlig. Rektorn Mattias Larsson var en frisk fläkt, det måste jag säga. Som uppenbart brinner för sin uppgift om elevernas lärande.
Andra friskolor, som Waldorf och Montessori, satsar sina resurser tydligt på sin egen pedagogik. En viss vinst krävs årligen, menar man, för att bygga upp en buffert mot påfrestningar som kan komma över tid. Det verkar rimligt.
Över lag är skolan bra på Gotland. Det kan vi stolt konstatera. Men det är märkligt att friskolan tillåtits fördyra det gotländska skolväsendet med 100 miljoner kronor under en fyraårsperiod. Tänk om det stora utbildningsföretaget Kunskapsskolan vill köpa Donnergymnasiet. Vad händer då? Det finns flera risker med att lägga ut skolan på marknaden.
Sköta sitt välfärdsuppdrag
Man kan undra varför investmentbolag och enskilda ger sig in i den gemensamma samhällsservicen för att tjäna pengar. Men, det är klart, öppnas möjligheterna så bryr man sig inte om varifrån pengarna kan grävas fram.
Samtidigt måste samhället sköta sitt välfärdsuppdrag effektivt i kombination med stort hjärta. Eller krävs det ett vinstmål för att ge effektivitet? Här finns en utmaning, inte minst för oppositionen, att anta inför det kommande valet.