Folkhem för vem?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det finns de som anser att det är för bidragens skull som så många invandrare söker sig till Sverige. Det säger dock mer om den svenska välfärdsmodellen än om invandrarna. För under lång tid har den socialdemokratiska politiken tyvärr bidragit till den föreställningen genom att i princip göra det omöjligt för människor att komma hit för att söka arbete och i praktiken försvåra för dem som redan är här att få ett.
Men regeringen arbetar nu för att förändra detta. Dels vill man tillåta arbetskraftsinvandring och dels vill man se över möjligheten att införa ett krav på försörjningsplikt vid anhöriginvandring.
Det händer att människor ringer till migrationsverket och säger: jag kan själv stå för kostnaderna, bara min faster får komma hit. Men se, det går inte. För som Pär Nuder sa: i socialdemokraternas Sverige ska alla ha råd att vara arbetslösa, men han kunde lika gärna ha formulerat sig: i socialdemokraternas Sverige ska alla ha råd att leva på bidrag.
Bland annat leder det till restriktivitet för beviljanden av uppehållstillstånd, då man vet att varje person som får stanna i genomsnitt innebär en handfull till som uppfyller reglerna för anhöriginvandring. Och det ger ett parti som sverigedemokraterna vatten på sin kvarn när de menar att invandringen är en kostnad för samhället.
Tvärtom är det rimligt att den som vill flytta hit, utan att ha särskilda skäl annat än att man har en släkting i landet också kan ordna försörjningen själv. Och omvänt, det är inte rimligt att någon som vill ta hit sin gamla faster ska hindras från det, bara för att de svenska välfärdssystemen ser ut som de gör.
Men när frågan utreddes senast blev slutsatsen att ett sådant försörjningskrav står i strid med den svenska generella välfärden och allmänna rättviseprinciper.
Det är ett tydligt exempel på när vad som i förstone kan verka vara schyssta principer i själva verket står i vägen för vad som vore rimligt och anständigt.
Om valet står mellan att få komma hit och förenas med sina släktingar eller att inte få komma hit alls skulle de flesta nog välja det förra, även om det innebär att man inte får tillgång till en uppsjö av bidrag.
Men för att uppfylla den socialdemokratiska parollen "alla ska med" måste några lämnas utanför. Det svenska utanförskapet vore inte vad det är utan ett innanförskap. Ett folkhem som är varmt och tryggt. Men där inte alla får plats.