Är Folkpartiet verkligen ett tolerant parti? Det är en fråga man måste ställa sig när man lyssnar till utspelen från partiets representanter.
Ordet tolerans betyder som bekant inte att man gillar eller ens accepterar en företeelse. Tolerans betyder att man tål, uthärdar och för stunden respekterar något man egentligen ogillar. Av ordets betydelse följer att en människa, eller ett parti, inte kan vara tolerant per definition. Måttet på tolerans är alltid hur man reagerar på det man finner förkastligt.
Europaminister Birgitta Olsson beskrivs på wikipedia som en politiker som arbetar för tolerans. Men vilka exempel finns det där Olsson tolererar en åsikt hon inte gillar?
Bengt Westerberg fick regeringens uppdrag att utreda hur intolerans skulle kunna motverkas. Mitt under det arbetet fyrade han av en debattartikel där han liknade manlig omskärelse vid könsstympning. Inte ett särskilt konstruktivt bidrag till debatten om antisemistim och islamhat i Sverige.
Ett färskt exempel på folkpartistisk intolerans får vi från europaparlamentarikern Cecilia Wikström. På sin hemsida och i ett youtube-klipp har Wikström ondgjort sig över Maltas förslag till ny hälsokommissionär i EU, Tonio Borg. Han är likt många andra malteser troende kristen och medlem av den romersk-katolska kyrkan. Han äger den i hans politiska kultur vanliga uppfattningen att abort är fel.
Det får Cecilia Wikström att se rött. Hon menar att Borgs religiösa övertygelse utesluter att han skulle kunna göra ett gott arbete som kommissionär. ”Mannen är helt enkelt en fanatiker som inte kommer att klara jobbet, eftersom hans personliga åsikter riskerar att underminera hans uppdrag som kommissionär”, kommenterade Wikström. Samt fyllde på med att kalla maltesen för dinosaurie och förklara att hon tyckte synd om hans fru.
Problemet är att Tonio Borg i ett europeiskt sammanhang inte är den extreme. Abort är kontroversiellt i länder där kristen etik har större inflytande på politiken än i Sverige. För att inte tala om muslimska länder.
Uttalandet om Borg föder följdfrågor. Om en troende katolik inte får vara kommissionär i EU, vilka yrken eller förtroendeuppdrag får de inneha? Är det okej att vara läkare och lärare, eller kan man förmoda att de skulle utnyttja sin ställning till att bete sig som dinosaurier?
Folkpartiet talar ofta om ett starkare EU. Är de medvetna om att deras egna perspektiv inte alltid är de mest välrepresenterade i EU som helhet?
Vilka mer än katoliker ska förresten uteslutas från offentliga uppdrag? Judar, muslimer, pingstvänner, gammallutheraner?
Med folkpartiets snäva definition av vad som är normalt och acceptabelt är det många som har anledning att oroa sig. Någon omedelbar fara föreligger dock inte. De senaste opinionsmätningarna säger att bara runt en av tjugo svenskar är beredda att rösta på Fp.