Folkpartiledaren Jan Björklund talar nu för en upprustning av vårt lands försvar och påpekar det orimliga i att Gotland med undantag för det lilla hemvärnet är helt utan ett fast territoriellt försvar.
Vad som är märkligt i sammanhanget är att det i första hand ska vara liberalerna som sätter tummen på problemet och kräver en lösning. Man kanske närmast hade förväntat sig att det av hävd försvarsvänliga Moderaterna skulle bevaka den frågan på riks- och lokal nivå. Här på Gotland hörs dock ett fåtal röster med Rolf K. Nilsson (M) i spetsen, men resonansen med den moderata partiledningen tycks vara obefintlig.
Att såväl statsminister Reinfeldt som sekundanten Borg i finansen anser att försvaret får vad det förtjänar är ingen hemlighet. Men nu kommenterar även utrikesminister Carl Bildt det svenska försvaret i relation till den pågående kraftiga upprustningen av den ryska krigsmakten. Han hävdar att ryssarna endast gör detta för att skydda sin södra och östra flank mot Ukraina, Georgien, centrala Asien och Sibirien.
Det där med Sibirien låter kryptiskt. Här har Bildt tydligen för oss andra helt okända kunskaper om att det föreligger ett alarmerande hot från grupperingar inom det ryska samhället på den sibiriska tundran.
Eller är det Kina han underförstått mumlar i skägget om? Vad han däremot helt bortser från är Rysslands stora intresse för vad som händer i Östersjöregionen. Säkring av in- och utfarten från S:t Petersburg för sin stora mängd olja som går den vägen på ryska kölar. Sina starka ekonomiska intressen i att noggrant bevaka gasledningen förbi oss ner till norra Tyskland. Och inte helt oväsentligt den ryska marinbasen i enklaven Kaliningrad som ännu finns kvar från sovjettidens rostiga örlogsbestånd.
Jag kan tänka mig att det är en och annan försvarsvän, inom regeringen till representation starkaste parti, som med tillfredsställelse noterar Björklunds propå och krav på en rejäl utredning vad som är nödvändigt att göra kring försvarets framtid. Ett försvar som man inte i första hand bygger för dagsbehovet utan för framtiden eftersom det erfarenhetsmässigt tar åtskilliga år innan en förändring ger resultat.
Den som sitter som gisslan är den relativt nya försvarsministern. Som trots sin militära bakgrund måste sägas vara oerfaren och i sammanhanget får ta vad som erbjuds av finansen – och gilla läget oavsett hur det påverkar kvaliteten. Vad överbefälhavaren tyckte innan han sjukskrev sig är ingen hemlighet. En klartext präglad av kunskap och kurage.
Ett bra initiativ Jan Björklund – nu får en kompetent grupp i försvarsberedningen ta tag i frågan och ändra inriktningen från snack till verkstad. Övervägandet om balansen mellan försvar av det egna territoriet eller andra länders kanske står främst på dagordningen.