På Mariaberget i Stockholm huserar den gröna, liberala tankesmedjan Fores. Däruppe på Söders höjder - i ett kvarter vars trappuppgångar är fyllda med kulturelit och lägenhetspriserna passerat 60 000 kronor per kvadratmeter - gnuggar Fores geniknölarna i frågor som rör integration.
Tankesmedjan förtjänar beröm för att man vill föra integrationsdebatten i en positiv riktning. Men när Fores på tisdagen bjöd in till seminarium under rubriken "Reglering eller diskriminering - vad hindrar etablering?" var allt som vanligt. Rågblonda forskare berättade för en rågblond publik om varför svenska företag helst anställer rågblonda.
Ibland säger publiken mer än panelen. När integrationsminister Erik Ullenhag kommenterade Fores rapport körde han sitt folkpartistiska floskelrally: I morse gick 600 000 utlandsfödda till jobbet. Den som kommer till Sverige från Somalia är mer driven än integrationsministern själv, som lever 66 kilometer från sitt föräldrahem.
Men det finns ett sysselsättningsglapp mellan infödda och invandrare. Kulturkrockar, krav på formella meriter och konkurrens om arbetstillfällen är samtliga förklaringar. Därtill kommer en diskrimineringsfaktor som ger Anna 50 procents högre sannolikhet att få gå på sin första anställningsintervju än Ali.
Integrationsministern filosoferade vidare och slog fast att vi helst anställer likar. Och Fores studier bekräftar hans tes: Allra mest diskriminerar små arbetsgivare som har manliga chefer. Att bemanningsföretag är en bra väg in på arbetsmarknaden förändrar inte djupt rotade fördomar - oavsett etnicitet föredrar många av oss tillsvidareanställningens trygghet.
Längre än så kom inte diskussionen i en lokal där två av 60-65 personer såg ut att ha invandrarbakgrund. Apropå forum för reformer och entreprenörskap.