Folkrörelse utan idéutveckling
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I onsdags träffade en grupp liberala ledarskribenter Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann på partiets riksdagskansli i Stockholm. På fredagen meddelades att Schlingmann lämnar partisekreterarposten, som axlas av stjärnskottet och tidigare miljötalesmannen Sofia Arkelsten. Därmed inte sagt att Schlingmann lämnar politiken, han tycktes på onsdagen alltför entusiastisk över kommande utmaningar för att vara på väg bort. Och Reinfeldt behåller nog gärna Schlingmann, en av arkitekterna bakom nya Moderaterna, på en nyckelposition.
På onsdagens möte berättade Per Schlingmann om hur Moderaterna arbetar för att bli starkare utanför storstäderna. Under den gångna mandatperioden har man bland annat fokuserat på att stärka sin organisation i landets många bruksorter, och det arbetet fortsätter nu. Målet är att bli mer av en folkrörelse.
En folkrörelse - men för vad? Arbetslinjen är fortfarande Moderaternas huvudfokus. Folk ska jobba, inte supa, för att tala med Anders Borg. Men vad är målet, ett femte jobbskatteavdrag? Det ska inte underskattas. Att fler ska kunna försörja sig själva och bidra till den generella välfärden. Makten över den egna ekonomin bygger självständiga och fria individer.
Nej, det finns ingen anledning att racka ner på de moderata ambitionerna. Men nu har man vunnit två val. Givet att kommande mandatperiod inte bjuder en ny finanskris måste man våga ta ett steg till. 2006 vann alliansen på jobben, tusenlappen mer i månaden och en allmän Göran Perssontrötthet. 2010 handlade om ledarskap och krishanteringsförmåga. Efter ytterligare en mandatperiods allianspolitik - vad kommer man då tala om?
Ur ett taktiskt perspektiv kan det vara klokt att göra Moderaterna till ett mitteninriktat folkrörelseparti med förtroendeingivande ledarskap. Så vann Socialdemokraterna merparten av alla riksdagsval på 1900-talet. Men då blir det upp till de borgerliga småpartierna att fortsätta utveckla den borgerliga politiken. Ideologisk utveckling gynnas sällan av kombinationen makt, pragmatism och allmänt förtroendeskapande. Resultatet ser vi hos Socialdemokraterna.
Därför är det av yttersta vikt, inte bara för dessa partier, utan för svensk borgerlighet i stort, att Fredrik Reinfeldt ger småpartierna utrymme. Att ta ifrån dem ministerposter för att skapa strikt proportionalitet vore oklokt. Småpartier i kris skapar nämligen krisplaner, inte nya idéer.