Under förra mandatperioden hade vi Decemberöverenskommelsen (DÖ) om att den borgerliga oppositionen skulle lägga sig platt så länge S/MP-regeringen hade stöd av Vänsterpartiet. Allt för att det skulle bli som att inte SD existerade. Och Vänsterpartiets inflytande maximerades.
Under denna mandatperioden har vi Januariöverenskommelsen (Jöken) där fyra partier enades om en politik vars helhet ingen egentligen står för och Centern och Liberalerna släppte fram ännu en S/MP-regering. Allt för att nolla SD:s möjligheter till inflytande. Och en minoritet kunde driva igenom politik som bara en ännu mindre minoritet (inom regeringsunderlaget) vill ha.
Vad tycker väljarna om dessa parlamentariska paroxysmer? Hur tänker de när en livsoduglig skvader ersätts av en annan än underligare hybrid?
Svaret fick vi i veckan som gick. De gillar det inte. De gillar det inte ett dugg. På SVT:s uppdrag genomförde Novus en opinionsmätning som visade att bara var tionde väljare tycker at den politik som regeringen för är ganska bra eller mycket bra. Sex av tio tycker att den är ganska dålig eller mycket dålig.
Inte ens bland Januari-partiernas egna väljare finns det stöd för regeringen och dess politik. Bland dessa är det 42 procent som tycker att politiken är dålig och bara 23 procent karakteriserar den som bra. Bland sossar och miljöpartister är det nog många som har svårt att tåla det som Centern och Liberalerna lyckats genomdriva. Och framförallt inom Liberalerna – de som finns kvar – är det nog många som egentligen vill ha en borgerlig regering.
Och i Centern? Centern begriper jag mig inte på. Det verkar vara ett parti där alla har förmågan att byta uppfattning samtidigt som partiledare gör det. Den där tiondelen som gillar Jöken utgörs antagligen huvudsakligen av centerpartister.
Vi har ett besvärligt parlamentariskt läge men om partierna fokuserade på sak istället för person så skulle hanteringen inte blivit så skruvad.
Centerpartiets vikarierande partiledare Anders W Jonsson skrev en debattartikel i Dagens Nyheter i fredags om den nu ett år gamla Jöken, där han skenbart räckte ut en hand till Moderaterna och Kristdemokraterna:
"Det handlar bland annat om migrationspolitiken, Sveriges långsiktiga energiförsörjning, Sveriges försvar, insatser mot brottslighet och gängkriminalitet samt utbyggnad av nya stambanor. Vi hoppas att inte minst Moderater och Kristdemokrater vill delta i ett sådant konstruktivt samarbete."
Men när det gäller migrationspolitik, energipolitik och höghastighetstågen så skiljer ju Centern ut sig från den borgerlighet som partiet svikit och den regering Centern samarbetar med underfinansierar rättsväsende och försvar.
Har Centern inte förstått hur ensamt det blir, när det inte längre är nyttigt för Socialdemokraterna?