Till årsskiftet slutar Lena Celion som moderat regionråd i opposition. Hon ersätts av partikamraten Stefan Wramner.
Jag har inga förhoppningar om att det kommer att resultera i någon annorlunda moderatpolitik i regionen. Det största borgerliga partiet kommer att fortsätta räkna med intäkter som ännu inte finns och låta bli att berätta vad man vill spara på i stället för den 50-öring i skatteökning man så bestämt säger nej till.
Eftersom partiet blev nedröstat i den frågan på senaste fullmäktigesammanträdet kommer Wramner & co att slippa sätta sina planer i verket och det är förstås tur för de som annars skulle ha drabbats.
I ett avseende som inte så många tänker på i förstone har Lena Celion varit en tillgång för Gotland. Hon har varit tämligen aktiv på det internationella området, framförallt i EU- och Östersjösammanhang.
Frejdigt har hon i talarstolar och debattpaneler framfört Gotlands ståndpunkter och både innehållsligt och språkligt skött det väl. Med lite generösare inställning från majoriteten hade Gotland nog kunnat knipa någon mer ledande roll på det internationella området.
Förhoppningsvis behöver vi inte längre lägga tid på att diskutera vad Gotland har på det internationella fältet att göra. Vi påverkas utifrån på många sätt. Att låtsas som att omvärlden inte finns är att stoppa huvudet i sanden. Den hittillsvarande strategin i regionen att prioritera Östersjöområdet och EU verkar fortsatt vara klok men behöver försvaras och utvecklas och med jämna mellanrum omprövas.
Som egen region har vi ingen som bevakar de frågorna åt oss. Det kan handla om internationella regler som svaveldirektivet för sjöfart, landsbygdsstöd och andra stödformer från EU eller gemensam marknadsföring till nytta för det gotländska näringslivet.
I takt med att de svenska regionerna uppstått, växt till och fått större ansvar och inflytande har staten snarast tonat ner sin roll på det området. Vi har dessutom av erfarenheten lärt oss att vi inte kan lita på regeringen för vår utlandsbevakning.
Så har det varit under de senaste mandatperioderna och det finns ingen anledning att tro att det i det avseendet skulle bli så mycket bättre efter ett regimskifte.
Vi måste alltså ibland agera även utanför landets gränser. Eftersom det sällan rör sig om några partiskiljande frågor kan ett regionråd i opposition mycket väl representera hela Gotland. Med hårt arbetsbelastade regionråd är det en roll där alla behöver hjälpas åt.
Det ska bland allt annat bli spännande att se vad Stefan Wramner är beredd och kapabel till på det området.