Det har varit en fullspäckad vecka för drottning Elizabeth. Hon har debatterat med labourledaren Ed Miliband, nynnat högt på en gammal slagdänga av The Boomtown Rats, druckit ansenliga mängder gin och gått med i euron - på skämt.
Nej, det rör sig förstås inte om den riktiga Elizabeth II, statsöverhuvud för sexton stater och Samväldets överhuvud. Gindrickaren är ingen annan än @Queen_UK - twittraren som utnyttjar drottningens namn för att skriva bisarra och humoristiska uppdateringar.
I dagsläget har @Queen_UK över 440 000 läsare och twittrar flera gånger om dagen. En harmlös humorist, tycks huset Windsor anse.
Det svenska kungahuset agerar däremot inte med samma upphöjda lugn. En svensk som registrerat twitternamnet @kungahuset märkte snart att det inte uppskattades av hovstaten: han fick en påstötning från hovets informationsavdelning som berättade att jurister kopplats in på fallet.
Enligt hovauditör Axel Calissendorff är det inte något ovanligt. Hovet har flera gånger tidigare vänt sig direkt till Twitter för att få bort oönskade humorister.
Att få driva med makten har alltid varit folkets privilegium. Att hovet nu lägger tid och resurser på att stoppa tramsiga twitteruppdateringar blottar dess relativt svaga ställning: uppenbarligen är kungahuset så sargat av de senaste årens skandaler att man inte anser sig ha råd med skämtande undersåtar.
Hovets agerande sätter också ljuset på något tragiskt: bristen på svensk humortradition. Den politiska satiren saknar oftast udd. Och makthavare aktar sig noga för att dra skämt som på något vis kan feltolkas.
Både hovet och Sveriges politikerkår skulle må gott av att inspireras av sina brittiska motsvarigheter. Ett större utrymme för satir och humor kan göra under för samhällsdebatten.