Sverigedemokraterna har ett kvinnoförbund. Det kanske kan förvåna någon eftersom det hittills mest är män med en långt ifrån feministisk framtoning som gett partiet ansikte utåt. Men så är det.
De sakfrågor förbundet arbetar med är enligt hemsidan abort, familjepolitik, heders-våld och jämställdhet.
SD vill att abortgränsen ska sänkas med sex veckor. Det är man ensam om i svensk politik. Är man vuxen nog att ha samlag så får man skydda sig, menar ordföranden. Att ingen kommit på det förr!
Familjepolitiken stavas i SD:s tappning huvudsakligen vårdnadsbidrag som dessutom bör höjas. På kvinnoförbundets hemsida målar man upp bilden av ångestfyllda barn som skrikande lämnas till barnomsorgen i de kommuner som inte infört vårdnadsbidrag.
Detta bottnar enligt SD-kvinnor enbart i en ”politisk ideologi som förespråkar att alla barn ska stöpas i samma form på en förskola som ligger utanför föräldrarnas kontroll”.
Engagemanget mot hedersvåldet är kvinnoförbundets bidrag till SD:s syn på invandring.
Vad SD-kvinnor vill med sitt jämställdhetsarbete är rätt oklart men det utesluter i vart fall all kvotering som tvärtom bör förbjudas. I en intervju i Aktuellt i politiken utvecklar SD-kvinnornas ordförande Carina Herrstedt sin åsikt på det här sättet: ”Jag tycker att man måste låta var och en utvecklas till vad den vill och inte ha ett genusperspektiv på precis allting.”
Löneskillnader och överrepresentation av män i bolagsstyrelser kan enligt en riksdagsmotion av SD:s ekonomiskpolitiske talesperson Sven-Olof Sällström inte förklaras ”utifrån diskriminering utan utifrån de olika livsval kvinnor och män gör”.
Så dumt av kvinnorna att välja lägre lön! Men som Carina Herrstedt, nu riksdagsledamot för SD, säger i den ovan nämnda intervjun: ”Jag har ju sagt att män generellt har mer skinn på näsan än kvinnor.”
Kort sagt verkar SD:s kvinnosyn vara av ett datum som passerades för rätt länge sedan. Och det kan ju vara bra att veta.