Förenade i ömsesidig okunnighet
Foto: Tobias Wallström
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Fördomarna och okunskapen bland riksdagens ledamöter kan endast jämföras med den okunskap och de fördomar som journalister generellt har när det gäller politiker.
Nu säger jag inte att detta gäller alla riksdagsledamöter och inte heller alla journalister. Men tillräckligt många för att sätta normer, formulera "sanningar" och skapa en stämning och ett slutresultat som är falskt vilket inte minst drabbar tredje part - läsarna/väljarna.
Ett bevis på journalistikens totala okunskap om hur riksdagen fungerar i sina olika beståndsdelar är den mediauppmärksamhet som under andra halvan av september riktades mot riksdagens "lataste" ledamöter.
Journalister, och framför allt redaktionella chefer drabbade av anorektiska personalbudgetar, gillar att jämföra statistik och dra slutsatser utifrån den. Ju mer rubrikskapande statistiken är desto bättre. Det är enkelt, det går snabbt och det är svart eller vitt. Och framför allt är det ekonomiskt billig journalistik. Man kan på "fakta" döma ut eller hylla - valet är fritt. Det är enkelt - alla begriper. Att det samtidigt är skevt, lögnaktigt och visar på just ingenting mer än hur många motioner som lämnats in har uppenbarligen ingen betydelse.
Någon, i frågan om hur riksdagen arbetar, totalt okunnig person har kommit fram till "sanningen" att riksdagsledamöternas arbetsinsats kan mätas i antalet lagda motioner i riksdagen. Okritiska kollegor inom press och etermedia har hoppat på samma lättvindiga väg till stora rubriker och anslutit sig till denna "sanning". Resultatet har blivit att ett antal ledamöter har hängts ut som "lata". Och indignerade texter har ställt sig frågan vad "dom" egentligen sysslar med i riksdagen.
Dessa artiklar och radio- och TV-inslag må ha fakta att bygga på, d v s antalet motioner som är inlämnade, men tolkningen av denna fakta och dess betydelse bevisar att dumheten och okunnigheten har en stor plats i svensk medias rapportering av politiska händelser och skeenden.
Jag ska villigt erkänna att min okunnighet var stor när det gäller hur motioner behandlas i riksdagen när jag tog säte i denna boning. Sedan vill jag inte sticka under stol med att jag tycker denna existerande motionstradition är felaktig och att vi bör få en ändring till stånd. Men Rom byggdes inte på en dag.
Så gott som alla motioner blir avslagna. Ledamöterna uppmanas att inte motionera i "egna" utskottsfrågor eftersom man då kan tvingas rösta emot sina egna förslag och ge oppositionen/majoriteten fördelar som inte är önskvärda i det politiska spelet.
Motionernas främsta syfte idag är att väcka opinion i en fråga, markera en uppfattning, visa väljarna att man driver frågor som är väsentliga.
Vad denna olycksaliga mediahets mot "lata" ledamöter förhoppningsvis kan ha för positiv bieffekt är att hela motionsförfarandet tas upp till omprövning. Att partiernas makt över ledamöterna minskar och att riksdagen får den makt som är intentionen i grundlagen. Men vi har starka partier i Sverige, oavsett om de är borgerliga eller finns på vänsterkanten. Att bryta partiväldet i riksdagen och få partipiskan att bli mindre använd tar förmodligen mer än en generation. Men någon gång måste man börja. Varför inte nu?