Det känns oerhört långsökt att företag som övervägt att starta verksamhet på ön skulle dra slutsatsen "att det finns en negativ inställning till näringslivet" för att delar av befolkningen protesterar mot Nordkalk i rädsla för den framtida vattenförsörjningen.
Något Lennart Pettersson hävdar i GF 4/9. Det är att göra ett eget önsketänkande allmängiltigt och måla fan på väggen. Finns vinstintressen, dyker kapitalstarka nävar upp. Oljeletningen tvekar inte.
Den verkliga orsaken till att Gotland just nu står i fokus, förbiser han. Samtidigt påminner hans uttalande om en annan företagsstrid som också står i fokus, platinagruvan Marikana i Sydafrika.
Företagen tjänar miljarder
I stället för att ta upp huvudorsaken till strejken, arbetarnas odrägliga arbetsvillkor, dåliga löner och knappa resurser, så går den sydafrikanska arbetsmarknadsministern ut i TV och vänder sig till internationella investerare och ber att de må investera i landet trots dödandet.
Glömda är arbetares rättigheter och anklagelser för mord på egna arbetskamrater. Fackförbundet NUM står bredvid och tittar på medan ungdomsförbundets avsatta ordförande inom ANC Julius Malema nu tar tillfället i akt att sparka igång en gruvrevolution.
Guld och platina har aldrig stått högre i värde än nu. Företagen tjänar miljarder och ändå tycks det inte finnas något utrymme hos vissa gruvföretag i Sydafrika att höja arbetarnas löner eller investera i förbättringar i gruvdriften.
Det är oerhört märkligt trots att frågan togs upp redan 2001 av dåvarande ärkebiskop Desmund Tutu. I stället avskedar företaget Lommin de strejkande. Hur kommer det sig i en resursknapp värld att mänskliga behov och miljö alltid kommer i andra hand? Och att det kallas demokrati om företagen stoppar pengar i partiapparater, men är odemokratiskt om folk och företrädare för något parti samlar in frivilligpengar för en oorganiserad proteströrelse?
Det finns något som heter " the principles for global corporate responsibility". Man kan fråga sig hur många företag som i nuläget efterlever de globala företagsprinciperna som är tänkta att upprätthållas inte bara i tredje välden, förbättra arbetarnas villkor, inte bara lobba för sina egna?
Dela vinsten med Gotland
Nordkalk är ett finskt företag som uppenbarligen har en annan företagsanda än svenska företag. Det visar på en attityd som inte känns igen. Samma okänslighet finns i Marikana.
Under den tid som striden har stått om Ojnareskogen har företaget inte haft något behov av att skaffa sig good will. Uppenbarligen vet inte ledningen att "ojna" betyder att föda, inte motsatsen. Om bolag som ägnar sig åt att utvinna vad som finns under jordskorpan, som inte bara ger jobb, utan returnerar stor vinst, på ett rimligt sätt återbördade något av vinstintresset till samma landsända, skulle då ett mindre konfliktfyllt arbetsklimat uppstå? Ja, andra europeiska länder som Norge och Spanien talar för det.
Det är just rovdriften som många företag ägnar sig åt, och efterlämnade miljöskador som ger upphov till missnöje. I Sveriges fall också oförmågan av att samtliga regeringar i nutid inte förmått eller förstått att förändra lagar kring utvinning under jord.
Vem betalar avsaltningen?
Det är absurt av Wera Svensson att påstå att det finns gott om vatten på jorden när stora delar av världen lider av torka. Wera Svensson löser alla problem i Ojnareskogen med att införa avsaltad vattenteknik i framtiden.
Har hon beräknat kostnaden och gjort klart vem som skall stå för en havsavsaltning i framtiden om grundvattnet påverkas?