Förhandla är bättre än att kriga
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag tycker att den i särklass bästa analysen av vad och varför det hänt, den gjorde chefredaktör Håkan Ericsson på den här sidan, tisdagen efter valet.
Han skrev att det inte var Mona Sahlins fel, det dåliga valet. Nej, det var samhällsförändringar som pågått länge, och som faktiskt är ett resultat av hundra års Socialdemokratiskt välfärdsbygge.
Har fått hyfsade löner
Vi har idag inte en arbetarklass som har det svårt och eländigt. Vi har ett samhälle där en stor medelklass har växt fram, och en arbetarklass som genom facklig kamp har fått hyfsade löner. Visst är det så. Han kunde ha tillagt att det begrepp som vi fick lära oss använda, och som kallades solidaritet, det har överlevt i förskräckande små portioner!
När det så gäller Mona Sahlins roll, så har hon inte varit en dålig partiledare, men vad som kan sägas är möjligen att hon var en ärlig ledare, som sa att vi vill förbättra villkoren för de och de grupperna, men då menar vi också att ni som har det gott-gott ställt får vara beredda att bidra med lite mer!
När så Fredrik Reinfeldt lyckas gömma en brutal högerpolitik bakom vackra fraser och ett charmerande PR-framträdande, då kom den bristande solidaritetskänslan att utlösas i konkret valhandling. Det blev för många ett personval, och inte ett parti- eller ideologi-dito. Att en majoritet av väljarna inte ville ha en tung högerpolitik, visas av att det idag högraste partiet, Centern, hade motgångar de också. Att deras partiledare Maud Olofsson skulle skrämma många med sin järnlady-attityd var väl inte oväntat.
Men att det här på Gotland med den snälle Björn Larsson som toppfigur, skulle gå så dåligt, det blev en överraskning! Det må ha varit fler faktorer än personvalet, som gav Gotlandscentern det usla resultatet?
Politikernas kunskaper
För Folkpartiet blev det väl ungefär oförändrat på Gotland. Här var det intressant att se, att när det gäller deras kryssningar, så gick Mats-Ola Rydén om Sven Bosarfve.
Det får väl tolkas som att Folkpartiets rysskräcksfalang inte lockade. Ett par saker oroar mig lite. När partiernas toppkandidater presenterades här i tidningen, så fick de samtidigt tio frågor om Gotland och gotländsk nutidshistoria att svara på.
Det oroade mig vad sanslöst lite de kunde om den del av vårt land, som de nu fått att styra och ställa i! Här nödgas baske mig fullmäktige avsätta någon stund på ett antal sammanträden, och där förmedla kunskap om vad det egentligen är som de ärade ledamöterna fått förtroendet att ta hand om!
En andra sak som gjort mig både oroad och faktiskt även lite ledsen, var när vi hörde partiledarnas val av musik på valdagens morgon. Tänk, alla sju hade som favoritlåt någonting med engelsk titel, och då även engelsk text!
Visst kan man bli förskräckt! Var hade vi Evert Taube, Povel Ramel, Hasse/Tage, Monica Zetterlund, Calle Jularbo, för att nu bara nämna några av de som borde ha varit med i den här önskelistan!
Flera kristna politiker
Kristdemokraterna åkte ur vår fullmäktigeförsamling, men jag tror inte det behöver vara så farligt. Vi får en metodistpastor som kommunstyrelseordförande och en diakon i Svenska kyrkan som riksdagsledamot, så det kristna budskapet lär vi kunna få i riklig omfattning ändå. Om vi nu bara vill ta emot det förstås!
Och så har vi sett hur toppolitiker från Norge och Ryssland har mötts i Murmansk, underhandlat och undertecknad en överenskommelse om fördelning av intressena i Barents Hav.
Och därmed löst en 40-årig konflikt och framförallt visat att man med framgång kan lösa internationella konflikter vid förhandlingsbordet, och inte på slagfältet!