Det är svårt att se värdet i LO:s idé om att parterna på arbetsmarknaden ska förhandla om vinsterna i välfärdsföretagen. Att döma av kommentarerna är det inte många som har den synskärpan.
Jag har stor tilltro till arbetsmarknadens parter och deras förmåga att förhandla fram rimliga lösningar på arbetsmarknadens problem och ett klokt utnyttjande av dess möjligheter. Frågan om vinster i välfärden har visserligen kopplingar till sådana frågor. Det gäller arbetstider, bemanning och inte minst lön. Men att tro att hela saken kan lämnas till parterna framstår inte som riktigt genomtänkt.
Den gemensamt finansierade välfärdens villkor angår oss alla, inte bara de som har anställning i företag i branschen. Svenskt Näringsliv har också klart deklarerat att de inte tänker diskutera några välfärdsvinster överhuvudtaget. Då blir det svårt att tänka sig hur en förhandlingslösning ska se ut.
En knäckfråga som knappast lär kunna hamna i några förhandlingar är själva ägandet när bolag bollas mellan ägare och koncerner för att få ut största möjliga avkastning på insatt kapital. Till och med finansministern (M) insåg under ett ögonblick av klarhet att riskkapitalbolag med kortsiktig placeringshorisont inte hör hemma i välfärden. Han blev skälld för opportunist för det tilltaget av Centerledaren Annie Lööf i en SvD-intervju vid årsskiftet.
Det är inte lätt att hitta en bra formel för hur vinst ska få fördelas och hur jämförelser ska göras mellan verksamheter som är uppbyggda på så olika premisser som affärsdrivande företag och vårdinrättningar och skolor som vi äger tillsammans utan vinstintresse.
Men att det är svårt är inte samma sak som att det inte går. Nästan inga andra länder har så generösa regler för välfärdsföretag som Sverige.
Det stora misstaget är att utvecklingen mot privat verksamhet drevs fram först och frågorna ställdes sedan. Enmansutredningen ”Ägarprövning och mångfald vid offentligt finansierade välfärdstjänster” tillsattes i slutet av 2012.
Den är ännu inte redovisad utan har nyligen förlängts till november. I direktiven från 2012 var syftet att företagen ska ha ” ett långsiktigt och seriöst engagemang”. I tilläggsdirektiv från förra veckan står det att ”Eventuella förslag får emellertid inte utformas på sådant sätt att de skulle kunna utesluta vissa ägarformer.”
Nu ska utredning och beslutsprocess ske samtidigt som verksamhet pågår i relativt stor skala. Det är massor av vård- och omsorgstagare, elever och anhöriga som inte får komma i kläm medan debatten pågår.
Varken förlängd utredningstid eller hänvisning till förhandlingar ändrar saken. Frågan om välfärdens och dess vinster är en politisk fråga och den kommer att finnas med där den hör hemma. I valrörelsen.