När man nu ser och hör den intensiva EU-debatten, kan man inte låta bli att titta lite tillbaka, och fundera: Hur gick det?
Vi hade folkomröstning om svenskt medlemskap i EU. Vi hade då i tre länskommittéer, en för varje av de tre linjerna.
Jag hade förtroendet att tillhöra kommittén för linje 2, som innebar ett medlemskap utan krusiduller. Jag fick frågan av en tidning varför jag var anhängare av ett svenskt medlemskap, och svarade då att: "Den som är född i det första världskrigets kölvatten, och upplevt det andra världskrigets verklighet, kan inte säga nej till ett enat Europa!"
Vid förhandlingsbordet
Det gäller för mig ännu idag, när nu EU ställs inför sina hårdaste prövningar hittills! Ett antal medlemsländer har inte klarat sitt medlemskap, utan har nu att lita till de andras solidaritet om de ska "överleva", och nu får vi se om solidariteten är tillräckligt stark.
Men en starkt EU-positiv sak ser vi kanske ändå i det EU-ekonomiska eländet. Man vill klara problemen vid förhandlingsbordet, och inte i skyttegravarna, vilket var lösningen förr!
En sak har vi sett, hört, och fått bekräftat nu av debatten, kapitalet finns, men är så oerhört fel fördelat! Men må man nu lyckas. Dock en fundering: Hur länge ska Europas största land hållas utanför? Om Ryssland vill vara med.
En annan fråga som ständigt återkommer, är den om jämlikheten mellan kvinnor och män. På lönemarknaden och rent allmänt. Under mycket lång tid höll jag kvinnorna som den utan tvivel, vettigaste och mest rättänkande halvan av mänskligheten.
Det starkaste könet?
Jag har tvingats tänka om! Tre saker har då varit avgörande:
1. Att kvinnorna blev yrkesmilitärer, blev officerare.
2. Att de började boxas, bedriva slå motståndaren medvetslös-sporten således.
3. Och så det som slutavgjorde omvärderingen: När de i sitt politiska partis namn i valrörelsen brände upp en halv årslön för till exempel ett vårdbiträde, inför någon miljon TV-tittare! Då blev könsomvärderingen definito! Och så ni feminister, varför protesterar ni aldrig mot titeln Vår Herre, som utan undantag används av budskapsbärarna?
Om det nu finns någon som sitter någonstans och bestämmer, kan det inte vara en kvinnlig sådan? En Vår Dam således?
Och så de frågor som jag hade senast: Sverige gick till EM-slutspel, FC Gute kvalade sig kvar, men Gislestam har nog inte ännu blivit kvitt Harlevi!
Belysning på Gutavallen
FC Gute ja, det var nu andra året som de lyckades hänga sig kvar! Så kan vi inte fortsätta. Jag minns när man som Gute-supporter och kommunalpolitiker måste få tag i den dryga miljon kronor till den belysning på Gutavallen, som Svenska Fotbollförbundet krävde för ett nykommet lag till division 1! Som då var snäppet under Allsvenskan.
Men det gick, det var på den tiden när Gotland styrdes från Silte, och det gällde att få med Eric Carlsson! Vi kom över byggnadsnämndens miljötrösklar också, det gällde de höga masterna! Det var då det. Kom igen FC Gute! Och stå på Dig Gislestam!