Förnedrings-tv skapar vi och dom

Big Brother är ett exempel på förnedrings-tv. Ronnie G Lundin ger några exempel på flera tänkbara tv-program, som inte skapar en vi och dom-känsla

Big Brother är ett exempel på förnedrings-tv. Ronnie G Lundin ger några exempel på flera tänkbara tv-program, som inte skapar en vi och dom-känsla

Foto: MAJA SUSLIN / SCANPIX

Politik2011-05-10 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Ända sedan Charlie Chaplins tid har vi roats av hur andra gör fel, trillar omkull och bär sig avigt åt. Idag är vi på nya nivåer.

Minns ni hur utskällt "Robinsson" var? Eller Big Brother? Båda programmen finns ännu kvar, men nu är det knappt någon som reagerar längre. Istället sitter vi och slötittar på än den ena dokusåpan efter den andra, utan att ens reflektera över vad det är som sker mitt framför våra ögon.

Att människor frivilligt går med på att förnedras i tv bara för att få fem minuter i ljuset. Idag finns det minst ett förnedringsprogram i varje kanal.


Ska uppfostra arbetarklassen
Vad säger då alla dessa program till oss? Jo att det finns alltid någon som är lite sämre än en själv. Visst sjunger jag lite bättre än den där tjejen i idol? Och nog skulle jag köra hinderbanan bättre än killen där. Inte skulle jag tokgräla som de gör i Robinsson.

Många av dessa program ska "uppfostra" arbetarklassen. Du ska banta, lära sig städa, uppfostra ungar och lära sig att sköta ekonomin.

Men de spelar också på en annan sträng hos oss. Smygande får de oss att förakta dem som inte klarar sig så bra. Med fog kan vi baktala dem på jobbet i morgon eller på festen på lördag. De är helt enkelt sämre och mer korkade än oss som är så mycket bättre.

I veckan kom ännu en dokusåpa som fått många att vakna. "Jobbjägaren" är ett program som ska "coacha" fram en arbetslös till jobb. Det är inte längre ett misslyckande av samhället, säger det till oss. Det beror inte längre på lågkonjunkturer och strukturomvandlingar att arbeten försvinner.

Att du är arbetslös är ditt eget fel. Man kunde tro att det var Reinfeldt och Borg som sponsrade programmet.

"Knacka dörr" är det eviga mantrat. I själva verket är det inte hur många jobb man söker som är avgörande enligt modern forskning, utan mer på kvalitén på ansökan och att den sökande mår psykiskt bra (Margareta Bolinder 2006).


Nya program!
Fördomarna om arbetslösa späs på. Visst är väl den där arbetslöse på tv töntig som inte tar sig i kragen? Han blir till ett avskräckande exempel. "Sköt dig på jobbet så du inte blir som han på tv".

Varför inte utveckla programidéerna? "Utförsäkrad". Programledaren sätter sig själv på en praktikplats och försöker leva på den ersättning man får i Fas 3.

"Timslaget", timanställda tävlar om flest antal timmar. Den som klagar eller försöker få ihop ett familjeliv samtidigt blir utröstad.

"Lär dig hur man fyller i en försäkringskasseblankett". Du tävlar mot en läkare och ser vem som får flest avslag.

"Övertidsmästaren". Vem kan få flest övertidstimmar utan att gå in i väggen? "Lägst lön vinner", bjud under och se hur länge du kan klara dig under miniminivån på lönen.

Lugnt kan jag luta mig tillbaka i soffan och konstatera att jag har åtminstone ett jobb. Jag är inte som den där klanten på tv, som inte kan ta sig i kragen, klippa sig och skaffa ett jobb.


Vi och dom-känsla
Den förljugna omsorgen om de arbetslösa i programmet lyser lätt igenom då det är tittarsiffror som gäller. Vi ska inte tänka på orsaken till att det finns flera gånger fler arbetslösa än jobb. Omedvetet kommer det smygande en "vi och dom" känsla. Vi är publiken, de är aporna i buren som man kan skratta åt.

Det värsta är att ingen går säker. I morgon kanske du får gå från ditt "säkra" jobb.