Förnyelse går trögt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I skuggan av valnederlaget påbörjades därför en förnyelseprocess av socialdemokratin. Det handlade, och handlar fortfarande, om att förhålla sig till - eller kanske snarare anpassa sig till - den del av regeringens politik som är genuint populär.
Först ut var skolpolitiken. Mona Sahlin plockade upp frågan omedelbart efter att hon tillträdde som ny partiledare. En rådslagsgrupp tillsattes för att utarbeta ett förslag till ny socialdemokratisk skolpolitik, som skulle ligga till grund för diskussionerna vid ett förtroenderåd. (Ja, det är så maskineriet maler.)
Nu blev det inte så mycket av det hela. Rådslagsgruppen förespråkade nationella prov och betyg tidigare än årskurs åtta, reformer som partikongress efter partikongress har röstat mot i åratal. Så hela den skolpolitiska diskussionen sköts upp till, ja, partikongressen 2009. Av formalitetsskäl, enligt Marita Ulvskog, som förklarade hela situationen med att man hade skrivit fel i kallelser och på hemsidan.
Näst ut är arbetsmarknadspolitiken och situationen för Sveriges småföretagare. Ännu en fråga där förtroendet för socialdemokraterna brister ute i landet, och där alliansregeringen har presenterat någorlunda (om än inte tillräckliga) förbättringar. Det finns bland befolkningen en bred uppslutning kring arbetslinjen som också omfattar de flesta socialdemokratiska väljare. Man skall kräva sin rätt men också göra sin plikt, heter det ju i de gamla slagorden.
Men den socialdemokratiska förnyelsen är en trög och svår process, också på detta område, trots Mona Sahlins påstådda företagarvänlighet. Det mentala landskapet är i mångt och mycket detsamma som innan valet: torrt och öde, med en och annan giftig skorpion som enda livstecken.
Detta illustreras inte minst av det för en student av socialdemokratisk psykologi fascinerande förslaget om ett småföretagarbidrag, som lanserades häromdagen. Tanken är att ett sådant stöd skall hjälpa anställda som driver egen firma vid sidan om att helhjärtat övergå till att vara företagare.
Först åstadkommer man alltså världens högsta skattetryck, som innebär att företagare och entreprenörer inte får njuta frukterna av sina idéer och sitt arbete. Sedan förvånas man över att näringslivet cementeras kring ett fåtal gamla storföretag. Och så försöker man rätta till problemet med mer statlig inblandning, fler regler och bidrag. När vad hela näringslivet skriker efter är frisk luft.
Sådana förslag rimmar illa med löften om socialdemokratisk förnyelse. Och det går på tvärs med den princip som vann de borgerliga valsegern: att politik måste bottna i sunt förnuft.