Förnyelse med bristande taktkänsla
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Som väl är är de grundspår han lägger ut förnuftiga. Moderaterna har länge haft problem med kvinnorna, i den meningen att de är relativt få bland sympatisörerna. Partiet har alltid - och med viss rätt - förknippats med vad som kallas hårda frågor, och därför vill Schlingmann fokusera på frågor som är mer "immateriella" till sin karaktär. Undersökningar visar att kvinnor är mer engagerade i frågor om offentlig sektor, kultur och u-landsbistånd. Alltså skall moderaterna fokusera mer på detta.
Visst är det kallt och beräknande, men kan också vara helt riktigt. Åtminstone vad gäller kulturfrågan har det varit en stor brist hos moderaterna att man inte, kulturkonservativa man påstår sig vara, ägnat kulturen något större intresse annat än i termer av bidragsgrader. Lyckas man göra trovärdigt att man vill värna det kollektiva immateriella värdet av kvalitativ kultur och inte bara betraktar det som en kostnadskrävande fritidsaktivitet, då har man nått ett stort steg på vägen mot en bestående inbrytning i nya väljargrupper. Fortsättningen på den moderata utvecklingen i detta avseende blir onekligen spännande.
Däremot är det rejält tvivelaktigt om Schlingmanns vägvisning i ett annat avseende kommer att ge någon positiv väljareffekt. Partisekreteraren förklarar att han personligen tycker att äktenskapsbalken skall göras könsneutral, i klartext att homosexuella skall få gifta sig.
Om två människor kan göras lyckligare genom ett politiskt beslut skall beslutet tas, är ungefär hans argument. Men riktigt så enkelt är det inte. För det är också en viktig princip att politiken gör halt vid sådant som berör fria samfund, och detta är en sådan fråga.
Det är, kort uttryckt, en sak vad personer kan tycka privat och en annan vilka gränser lagstiftningen bör stanna inom. Hur högt värderar man ett samhälle med fria institutioner och religionsfrihet? I frågan om homoäktenskap är det viktigt att partisekreterarens personliga uppfattning uppfattas som just personlig och inget annat. För skulle den vara ett imperativ, som dessutom drivs igenom, då har moderaterna börjat en förrädisk vandring; en där de inte alls går i takt med breda väljargrupper utan med ett politiskt korrekt etablissemang i Stockholm. Det är inget annat än en strategisk fälla.