Det blir allt vanligare att livsmedelskedjorna använder egna varumärken – EMV. På dessa förpackningar framgår ofta inte vem som producerat produkten och vad jag förstår är det handelns avsikt. Råvarorna köps in där de för tillfället är billiga och för konsumenten är förpackningen hela tiden densamma. Allt för att pressa priserna.
Det är viktigt att kunna se var produkten kommer ifrån, eftersom giftanvändning, odlings- och produktionsmetoder skiljer sig mellan olika länder och tillverkare. Förhoppningsvis kommer fler konsumenter framöver att reflektera över detta och läsa på förpackningen och ställa frågor om producent, så handeln tvingas införa producentmärkning på EMV-produkterna.
Men det går att utläsa tillverkaren, dock krävs både god syn och jobb vid datorn. Alla livsmedelsförpackningar är nämligen märkta med ett kontrollnummer eller EU-märkning typ ”SE 81 EG”. På Livsmedelsverkets hemsida finns en förteckning över godkända producenter. Där går det till exempel att utläsa att Icas EMV-Keso tillverkas vid Arlas mejeri i Skövde, precis som Arlas egen Keso. Båda har märkningen SE 1033 EG, men försäljningspriset i butik är betydligt lägre på EMV-Keson.
Det trixas också en del med kända gamla varumärken, till exempel tillverkas Arlas Åseda gräddost numera i Danmark. Så den konsument som köper denna ost i tron att stödja småländska mjölkbönder går bet.
De olika tillverkarna pressas hela tiden av livsmedelskedjorna och jag tror att argumenteringen är så här: ”Tillverkar ni inte produkterna till oss billigare köper vi av någon annan”. Allt för handelns jakt på ständigt ökande vinstmarginaler. EMV-frågan är svår, bra för konsumenten i ett kortare perspektiv, men på lång sikt förmodligen katastrofal för svensk livsmedelsproduktion.
Lösspringande hundar i terrängen är ett ofog och inte minst nu när våren är i antågande och naturen förvandlas till en stor barnkammare. Ägarna försvarar sig alltid med att ”Fido” är så snäll. Men enligt experter har alla hundar en jaktinstinkt och en lös hund som far runt som en tornado utan uppsikt orsakar mycket oreda bland kaninungar och fågelbo på marken. Så här säger lagen om tillsyn av hundar:
”Under tiden den 1 mars-20 augusti ska hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Under den övriga tiden av året ska hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt, när de inte används vid jakt.”
Många ägare till lösspringande hundar försvarar sig med att det i lagen inte finns omnämnt koppeltvång. Men eftersom kontrollen ska vara maximal motsvarar det i princip ett osynligt koppel.
Miljöbalken gäller alla, men inte för den som hugger skog. Då gäller skogsvårdslagen och då blir nästan allt tillåtet. Här ett uttalande av miljödomare Peggy Lerman i boken ”Skogen vi ärvde”:
”Man måste ha mycket starka skäl för att göra ett avsteg från principen om att alla är lika inför lagen. Men riksdagen har inte redovisat några som helst motiv för varför skogsbruket ska vara undantaget från miljöansvar.”