Försvarsministern blev fredsduva. Och jag, som varit aktiv i fredsrörelsen i årtionden, blev krigshetsare. Är det så det ser ut? Det kan inte bero på ålder, Thage G Peterson och jag är lika gamla, men våra spår tycks ha korsats.
Thage G Peterson är arg och besviken för att hans socialdemokrater har stött USA:s insats i Afghanistan.
Svensk militär skall försvara Sverige, helst med en värnpliktsarmé. Möjligen kan vi vara fredsbevarande blå FN-baskrar men inte ingå i NATO:s krigsmaskin.
Bekvämt avstånd
Sånt kan man tycka om man sitter på bekvämt avstånd och menar att Sverige är en enklav för sig själv, moraliskt lite mer högtstående, och framför allt, fredlig i en ond omvärld som alltid hotar vår självständighet. Den gamle försvarsministern har nog fastnat i beredskapstänkandet. För mig tycks det totalt föråldrat.
Vi borde lägga pengar på skola, sjukvård och brunnar i Afghanistan i stället, tycker han.
Om det vore så att Afghanistan var ett snällt u-land, berett att ta emot vår hjälp. NATO-insatsen har nog tyvärr inte ändrat nånting i det landet. Så fort de utländska soldaterna är borta, återvänder talibanstyret. Flickorna skickas hem från skolorna. Kvinnorna tillbaka till hemmet. Det är inte de som vill ha bort våra soldater.
Det går inte att bomba fram demokrati, så är det. Finns det något annat sätt att påverka de muslimska länder som befinner sig en tidsålder från västerländskt sätt att tänka?
Observera att folk där nog vill ha samma rättigheter som vi, det visar ”den arabiska våren”. Det ena muslimska landet efter det andra försöker finna nya vägar. Kan vi stödja dem som stannar och jobbar i sitt eget land?
I Afghanistan tror jag att svenska soldater har gjort skillnad. Då må det vara hänt att där behövs militärt skydd för socialt arbete.
Inte ens Stalin
Om man verkligen tror på Europa, kan man inte samtidigt tala för fortsatt svensk rustning, riktat mot våra grannländer. Ryssland må vara på fel väg, men det drabbar ryssarna själva, inte oss. Inte ens Stalin var någon gång inriktad på att anfalla Sverige.
Var det någon, så var det väl Tyskland, som nu är vår närmaste handelspartner. Ibland förändras faktiskt världen, radikalt.
Det är förfärligt att svenska pojkar har dött som följd av den svenska insatsen i Afghanistan.
Det finns aldrig någon rätt att offra ett människoliv. Ändå gör vi det hela tiden. Vi finner det fria bilkörandet så viktigt att vi räknar med några hundra dödade varje år på vägarna, och många fler allvarligt skadade. Verklighetens ekvationer går aldrig ihop.
JAS-lobbyn
En sak är jag fullt enig med Thage G Peterson om. Det militärindustriella komplexets profithunger. Sverige har en stor vapenproduktion.
”JAS-lobbyn från Linköping har alltid varit stark på de socialdemokratiska partikongresserna,” skriver Håkan Ericsson i sitt reportage.
Kommer den att stödja regeringen nu också, när det handlar om många miljarder till uppgradering av Gökungen – JAS-planet som ingen behöver mer än de anställda på SAAB – och kanske några hökar i den svenska militären.