Forskning vårt viktigaste bidrag

Politik2007-10-18 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I förrgår talade Lars Leijonborg på en konferens om kärnkraftsforskning. Det är lite anmärkningsvärt i sig, för så sent som förra året så gällde fortfarande den så kallade "tankeförbudslagen" i Sverige. Det var en lag som förbjöd några som helst förberedande åtgärder i syfte att uppföra en kärnkraftsreaktor inom landets gränser, och den har kritiserats för att inskränka forskningsfriheten.
Talet gick i försoningens tecken. Den politiska uppmärksamheten kring kärnkraftsfrågan har ju inte alltid smickrat er som arbetar med kärnkraft, påpekade Högskole- och forskningsministern. Men, tillade han, Sverige har en lång tradition av kärnkraftsforskning. När kärnfysikerna Lise Meitner och Otto Frisch, politiska flyktingar från nazisternas Tyskland, knäckte fissionsprocessens gåta en julhelg 1938, var det på ett pensionat i Kungälv. Redan 1945 tillsatte regeringen Atomkommittén för att organisera forskningen inom kärnenergiområdet. Och den första svenska kärnreaktorn startades inte ens tio år senare.

Regeringen har kommit överens om att inte bygga ut kärnkraften den här mandatperioden. Men man kommer heller inte att ställa sig bakom några nedläggningar. Och att regeringen i stort är positiv till kärnkraften som energikälla råder det inga tvivel om.
Det är en bra och viktig utveckling. Kärnkraften är både en säker och (jämfört med bland annat kolkraft) miljövänlig teknik. Alternativa energikällor, som vattenkraft och vindkraft, har också effekter på miljön, vid sidan om att de är djupt förfulande. Vidare, även om vattenkraften i Sverige står för omkring hälften av energiframställningen i dag, så är produktionen trots allt begränsad.

Även om kärnkraftsforskningen varit mycket ifrågasatt i Sverige, utöver den som fokuserar på säkerhetsaspekten, så har forskningen gjort stora framsteg i utlandet. Det finns en förhoppning att den nya teknik som håller på att tas fram kommer att förbilliga energiframställningen och samtidigt förenkla i den problematiska kärnavfallslagringen.
Ambitionen i stora delar av västvärlden i dag är att kraftigt minska utsläppen av koldioxid för att begränsa växthuseffekten. Samtidigt finns ett enormt behov av energi i tredje världen, som undan för undan lyfter sig ur sin fattigdom. Den främsta insatsen Sverige kan göra i ett sådant läge är att bidra till den internationella kärnkraftsforskningen. Det är därför mycket lovvärt att Lars Leijonborg kunde ge ett entydigt besked: "Forskning kring kärnteknik kommer att vara ett viktigt forskningsområde under många år framöver."