I alla partiprogram står att vår ekonomis framtid är högkvalificerade jobb. Symbolen för detta är läkemedelsindustrin som varit forskningsintensiv och tagit fram produkter som gett bättre liv åt hundratals miljoner runt om i världen.
Det internationella kapitalets nedläggning av Astra Zenecas forskning är raka motsatsen. Historien går igen - tidigare har ju det innovativa Pharmacia sålts ut till utländska ägare för att sedan strypas.
Viktig produktion försvinner och vad ska komma i stället? Ja, regeringspolitiken innebär att vi ska stödja krogbranschen och städning i hemmen. Sällan har gapet varit så enormt som mellan retorikens syn på forskning och den verkliga politiken.
Magsår och allergier
I samarbete med staten tog Astra fram fantastiska mediciner som Losec mot magsår. Kanske ännu fler använder medicinerna mot astma. Pharmacia tog i samarbete med universitet fram ögonmediciner, allergitester etc.
Men när de blev uppköpta dödades kreativiteten. De första ödesdigra besluten togs i början på 1990 talet då staten och Volvo sålde ut Pharmacia till kortsiktiga amerikanska intressen. De hade då massivt stöd från näringslivets höjdare.
Själv hade jag då på TCO nära kontakter med forskarna och de fackligt aktiva som förutsåg vad uppköpet skulle innebära. När jag och andra i TV och radio försökte rädda Pharmacia blev vi hånade framför allt i SvD och DI.
Forskningen försvann och nu går nog Astras samma öde till mötes. Framsteg kommer att försenas eller aldrig se dagens ljus. Sverige förlorar den typ av produktion som alla verbalt eftersträvar.
De utländska ägarna kommer inte att satsa mer i Sverige. Nu kommer en massflykt av kunniga forskare. Unga begåvningar kommer inte att söka sig till medicinen, utan hamnar kanske framför improduktiva dataskärmar i finanssektorn. För oss andra är det svårt att se vad som skedde i Astras laboratorier.
Media hävdar att man inte fick fram nya lönsamma preparat. I Danmark sägs forskningen dock blomstra. Kanske beroende på att företagen där har sluppit det utländska kortsiktiga ägandet, utan ägs av stiftelser utan krav på snabba vinster.
Dålig ledning och liten frihet
Kanske fick de svenska forskarna inte den frihet de behövde, kanske var det nästan omöjliga projekt eller fanns dålig organisation och ledning.
Media hävdar att man misslyckats med att lösa Alzheimers gåta. Det har inga andra forskare i världen heller lyckats med och kanske är det omöjligt. Den forskningen lämpar sig inte för en kortsiktig kvartalskapitalism.
Alzheimer är en fruktansvärd sjukdom både för den sjuke och de anhöriga. Demenssjukdomar kommer att kraftigt öka i framtiden. Samhället borde kraftigt stödja denna forskning och i dag är den statliga insatsen på området alldeles för liten.
Bara de samhällsekonomiska kostnaderna för Alzheimer ligger på svindlande 70 miljarder kronor per år i Sverige.
Det är just detta som gör att statsministern, helt galet, vill tvinga fram 75 som pensionsålder. Ett genombrott inom demensområdet skulle vara oändligt viktigt mänskligt, men också ekonomiskt.
Rädda forskningen i Sverige!
De kunskaper som nu finns hos forskarna får inte försvinna utan måste räddas. En möjlighet, som borde prövas, vore att ta fram ett statligt nationellt mycket brett forskningsprojekt riktat mot universitet just mot Alzheimer.
Ett sådant projekt måste bygga på forskarkunnig ledning och inte på avdankade politiker.